Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1856, sida 1

lif att göra nytta . . och herr Despremonts förtjente att vara ofrälse, ty han är en hederlig karl ... Han är mer värd än jag att bli befriad ur de otrognes klor . . Jag duger, utan att smickra mig, till ingenting, om icke att äta och dricka för två. Gif mig derför en skeppsbåt, och jag far tillbaka till Timor och säger till banditerna: här har ett misstag egt rum, likasom då man i reversi få hjerterknekt i stället för ruterknekt; det var icke jag, utan den andre fången, som skulle befrias. Sätt mig åter i bur och släpp i stället grefve Despremonts lös. Hvad tycker ni om mitt förslag, kapten Sureouf? — Jag finner det förträffligt, svarade Surconf och tryekte Albans hand. — Godt . . Farväl och god natt då, kapten! mig nu båten! Och Alban vände sig om och skyndade uppför trappan. Surcouf ropade honom tillbaka och sade: — Hör mig till slut min vän! Jag finner ditt förGil slag förträffligt, men tänker ej begagna mig deraf. — Det gör ni orätt uti, kapten . . då ni lär känna mig bättre, skall ni ångra det. Jag är den värsta odåga, Vår Herre skapat, och tror ni, att ni kan få nytta al mig ombord å ert fartyg, bedrar ni er. En gång när en hop vildinnor från Marquesasöarne kommo ombord å Solide, sade min kapten, herr Masse, till mig: Alban, jag skall gifta bort dig med den vilde konungens dotter, mamsell Tava Miny och landsätta dig på hans ö; du slipper då i hela ditt . Nåja, om mamsell prinsdssan hade sett ut, som en flicka i Bausset, skulle jag gift mig med henne, men jag tycker icke om kopparfärgade damer, hvilkas hy liknar en gammal sexstyfverslant ... Men det är sannt, till en sak duger jag ändå ...