Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1856, sida 2

ee att röra sig ur stället. Efter tvenne timmars väntan, hvarunder grefven med största möda dolde sin harm öfver denna nya skymf, steg han ånyo i slupen och lät ro sig tillbaka till Breton. — Man har gäckats med oss, för andra gången, sade Surcouf leende; — vi mäste emellertid ha tålamod. — Tålamod! upprepade Raymond, som under en lugn yta dolde en sjudande vrede; — tålamod! Vet ni, Surcouf, hvad Jean Bart en gång giorde utanför Plymouth? Jag vill berätta er det .. — Det är onödigt. Om jag, såsom Jean Bart, kommenderade en tredäckare med 120 kanoner, skulle jag om några dagar vara konung öfver Indien. — Skola vi således lägga armarne i kors och vänta på Jean Barts tredäckare, som aldrig lär komma, sålänge Direktorium sitter på Ludvig XIV:s thron? — Ack, min kära grefve, låtom oss ej tala politik under equatorn. Om Ludvig XIV planterat krigsskepp på Indiska oceanen, i stället för parker i Versailles, så skulle hans efterkommande denna dag haft ett nytt Paris i Calcutta och promenerat i Magnolia-allöer från Malabar till Coromandel. Men bort med politiken! Lätom oss tala om Timor! — Det är just hvad jag önskar, svarade grefven. — Nåväl, återtog Surcouf, — ni var ju ej med mig, då jag tog engelska örlogsmannen Black Swan? — Nej. — Den låg på redden utanför Madras. Kaptenen gaf en bal ombord å densamma, med anledning deraf att fästningen S:t Georg blifvit färdigbyggd. Man dansade mellan tvenne batterier på 30 kanoner. Jag förde den tiden en liten jakt vid namn ÅMouche? och hade en besättning af 20 Bretagnare. Under