Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1856, sida 2

Utrikes Nyheter. ENGLAND. Adress-debatterna. (Fortsättning och slut fr. N:o 35.) I Underhuset anmältes till en början flera motioner och interpellationer, ibland hvilka i synnerhet må nämnas ett andragande af lord John Russel om uppfostringsfrågan, af herr Baillie om fremlingsvärfningarne, af Sir Charles Napier om sramläggandet af handlingar rörande Östersjöfälttågen åren 1854 och 1853, af Sir de Lacy Evans om upphäfvande af det system inom armen, som tillåter köpande af officerstjenster. Derefter föreslog herr Byng svarsadressen, understödd af herr Baxter. — Efter uppläsningen af adressen steg herr Disraeli upp och förklarade, att han icke ville inlåta sig uti någon kritik öfver fredsvilkoren, då dessa icke voro huset authentiskt bekanta. Underhuset, mente han för öfrigt, borde gentemot dessa underhandlingar iakttaga särskilda konsiderationer samt följa sjelfva underhandlingarne med vaksamhet — han ville icke säga med misstroende. Det var en stor fördel för England att parlamentet just nu var öppnadt. Det var tillfredsställande, att, som trontalet tillkännagifver, målet för fredsunderhandlingarna är detsamma som det, för hvilket kriget begyntes. Att fullfölja det endast för den engelska vapenärans skull är redan i principen en förkastlig tanke. Englands vapenära är icke fördunklad. — Framför Sebastopol och ej mindre i Kars hade ärofull tapperhet och ihärdighet blifvit utvecklade, om också i sednare fallet ej med samma lyckliga resultat. IIan erinrade derom, att regeringen, om också ej nu genast, måste stå till svars för Kars hemlighetsfulla fall. Hvad freden beträffar, kan man omöjligen förbise, att utsigterna dertill äro ytterst gynnsamma. Visgerligen skulle omständigheter kunna inträda, hvilka komme att göra krigets fortsättande oundvikligt. Skulle detta olyckligtvis blifva händelsen, så må utlandet vara förvissadt, att detta hus och folket ej skola låta sig afskräckas af något offer af gods och blod. Lord Palmerston steg upp och motsade ryktet, att parlamentet skulle ajourneras på 14 dagar. Regeringen har aldrig hyst denna afsigt. England har orsak att vara stolt deröfver, att degs militäriska hjelpkällor till sjös och lands äro rikare än någonsin, så att man, för ett nytt fälttåg kunde hoppas de bästa resultater. Men sedan fienden gjort fredsförslager, anser sig regeringen, förutsatt att dessa förslager äro billiga och ärofulla, icke berättigad att förkasta dem. Skulle underhandlingarne slå fel, så vet han väl, att en tillräckligt manhaftig anda råder hos folket, för att sätta regeringen i stånd att vidare fullfölja de första segrarne. Den ädle lorden förnekar och hoppas kunna bevisa att Kars fall i intet afseende kan läggas regeringen till last. Men på samma gång anser han för sin pligt att uttala sin beundran för general Williams och hans kamrater, hvilka, som han hoppas, snart skola blifva utvexlade — antingen underhandlingarna fortgå eller ej. Anslagen för kommande år hade regeringen för afsigt att, efter måttstocken af en krigsbudget, förelägga, men dock låta votera dem för endast en kort del af året. Hvad parlamentets inverkan på konferenserna beträffar, förklarar sig den iidle lorden helt och hållet öfverensstämma med Disraeli. Långt ifrån att vara besvärligt eller skadligt, förlänar det en sin pligt medveten regering kraft och håller en pligtförgäten inom de behöriga skrankorna. Det är således en lycka för landet att parlamentet under konferensen står vid regeringens sida, blott det afhåller sig ifrån en opåkallad inblandning. Roebuck kan icke inse, hvarför huset skall fortsätta sina sessioner, då det väl får så att säga understödja regeringen, men icke UL. lAN-:m---Q— — tU Adedat sar Båt re stra Fd Fedde e—