Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1856, sida 1

Sällskapets arbetsinrättning omf ett antal af 100 arbetstagare. Antalet af de I inom sällskapets verkningsområde, som behi de omfattas, stiger sannolikt till tlere hundr — — — ry g attar ends de. Att vidare utsträcka antalet af arbetsi rättningens arbetare synes revisorerne ic! rådligt. med afseende på svårigheten att ku na försälja hvad som redan af de 100 tillve kas. Snarare kunde skäl vara att något i skränka nyssnämnde antal, om det skulle vi sig, att dessa 100 ötverstiga det antal, so under nu antagna verksamhetsform kunna : sällskapet omfattas med den personliga un gängelse, som är vilkoret för, att sällskape innanför fattigvårdsfrågan liggande hufvudfi remål: uppmuntran af öm och sedlig moder vård, skall kunna med fruktbarhet bearbeta Huru stort behofvet är af en både innerli och omfattande omsorg i detta hänseend finnes deraf att, då i fråga om folkskolans änds målsenliga organisation man yrkar på hen läsning och hemvård såsom oundgänglig oc väsendtligaste medverkningskraft, hvarföruta all skola blifver af föga nytta, och folkskola nära omöjlig, uppgifves allmänt, (vi hoppas oc tro dock, att en öfverdrifven misstro härut verkar misstag till någon del) att af folksko lebarnens hem är, med få undantag, nära in tet att i detta hänseende påräkna. För att kunna åstadkomma den at behof vet således högt påkallade utsträckningen a sällskapets föresatta verksamhet, utan att öf verlasta den förmedlande arbetsinrättningen synes revisorerna ändamålsenligt vara, at sällskapet inbjuder dem af sina ledamöter som dertill finnas hugade, att bland dem a arbetssökande, som af inrättningen nu icke kunna upptagas, uttaga till enskilt omvårdnac hvar och en sin eller gina tamiljer, för at behandlas enligt med arbetsinrättningens här förut förordade grundsats, men på det sätt att hvar och en enskildt försäge sin eller sin: till vård åtagna familjer med arbete, och dro ge försorg om försäljning eller användning a de uppkommande tillverkningarne. Inom de många små och nära under ögonen liggande verkningskretsarne, skulle uppkomma en fullständig kännedom om alla detaljsörhållanden hos de familjer, (förutsatt att de ofta besökas i hemmen) hvilka man önskade gagna ej blott lekamligen utan äfven andeligen. Härvid skulle den närmare personliga bekantskap och hjerteliga beröring blifva möjlig, hvilken utgör — som sagdt är — oundgängliga vilkoret för andlig inflytelse i ofvannämnde hänseende; ty på detta sätt blefve hvar och ens verkningskrets begränsad i förhållande till förmågan. Ett par förtroliga vänner af olikartad förmåga kunde dock förena sig till gemensam vård om sina skyddlingar. Större tillgång på yttre medel hos den ena, och på inre eller andliga hos den andra, men gemensamhet i hjertelig välvilja, skulle utgöra naturliga förbindelsekrafter. Gripande innerlighet och omfattande sullständighet i verkandet skulle på detta sätt befordras. Sällskapets föresatta höga verkningsföremål förutsätter ock detta, om framgång skall vinnas. Att okallad intränga i en främmande familj, äfven under de vänligaste afsigter, är i flera hänseenden betänkligt. Uti sällskapets arbetsinrättning vore tillfälle för den välvillige hjelpbjudaren att komma i beröring med sådane, som sökte hjelp, samt att få underrättelse om andra, som både behöfde och skulle emottaga hjelp, så väl andelig som lekamlig. Om revisorernes härförut framställda förslag af sällskapet antoges, så skulle arbetsinrättningens nuvarande befattning tillökas med att äfven fungera såsom mäklarkontor för anmälanden om och uppgörelser emellan den nya personal at både hjelpbehöfvande och hjelpbjudande, som revisorernes förslag till utvidgande af sällskapets verksamhet antyAKAAAA.. 4