Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1856, sida 1

f årets arbetslöner så blifver hvarje arbetares andel i förtjenstel etter medelberäkning väl icke mer än c:a 20 rd för året, (eller rättare för 7 a 8 månader, e. medan under sommaren, då annan förtjenst iij att tillgå, inrättningen ganska litet anlitas) hvaraf inses, att annan förtjenst jemte dessa 20 rdr, eller ock fattigunderstöd, måste hafva varit för inrättningens arbetstagare att tillgå. Men detta förhållande tillintetgör ingalunda det välgörande värdet af den skenbart ringa förtjensten, som sällskapet varit i tillfälle att bereda sina 100 skyddlingar. — Revisorerne hafva under en arbetsutlemningsoch emottagningsdag haft tillfälle att åse, huru under flera timmar en oafbruten ström af fattiga arbetare med stor begärlighet uttogo nytt arbete, efter att förut hafva med glad min emottagit den fryntligt räckta kontanta betalningen för gångna veckans inlemnade arbete, Revisorerna funno härvid, att några återlemnade veckoarbete, som upptagit hela arbetstiden, hvarför också förtjensten motsvarade hvad qvinnan allmänneligen i vanlig förtjenst kan påräkna. Andra åter inlemnade veckoarbeten, som icke upptagit mer än en större eller mindre del af tiden. För de förra är fördelen gifven, att få hemarbete till fullt belopp. För de sednare är ock en stor välgerning, att kunna med säker kontant förtjenst tillgodogöra de stundom flere, stundom färre timmar, som för andra nödvändiga omsorger och sysslor i hemmen kunnat blifva lediga. — Andra åter inlemnade veckoarbeteten för blott 1 rdr, till och med blott 36 sk., som dock sannolikt upptagit arbeterskans hela förmåga, d. v. 5. med värkbrutna fingrar, eller på stunder, som krämpor medgifvit henne att skiljas från sängen. Allmänt eller enskildt fattigunderstöd måste här fylla bristen: men en stor välgerning är det för den kranke, att blifva försedd med ett passande, icke på tid presserande arbete för de ojemna arbetsföra timmarna i hemmet. — Den starka strömmen af ifriga arbetssökare. som endast under skyndsamhet af ett större antal fruntimmer af sällskapet kunde expedieras med tillklippta och ordnade arbetsämnen, bevisade nogsamt, att inrättningens värde af arbetstagarne insägs och i verkligheten erkändes. Sällskapets ursprungliga och vfsserligen vigtigaste föremal är uppmuntran och befordran af öm och sedlig modersvärd; och första vilkoret härför är naturligtvis, att bereda mödrarne möjlighet att få vistas i hemmet hos barnen. Arbetsinrättningen med dess erbjudna hemarbeten har varit ett alldeles ändamålsenligt medel härtill. Den personliga umgängelse, som inrättningen åstadkommit emellan menniskovänliga sällskapsledamöter och om dessas ärliga välvilja öfvertygade arbetstagare, har i sin ordning åt de förra hos de sednare beredt jordmånen till emottaglighet för andeligt utsäde, d.ä. förberedt den hjertliga sinnesstämning, som måste förutsättas, för att råd, varningar och uppmuntringar för åstadkommande af öm och sedlig modersvård skola slå rot och bira frukt. Under betraktande af allt det nu anförda är det för revisorerne en kär pligt, att för sällskapet betyga sin öfvertygelse, det sällskapets menniskovänliga syftemål i väsentlig måtto redan uppnås under den form, som sällskapet hittills antagit för sin verksamhet, och på det sätt, som sällskapets angelägenheter skötas af dess nuvarande aktningsvärda och nitfulla styelse. Revisorerne utbedja sig slutligen, att vördsammeligen få för sällskapets uppmärksamhet ramställa, till det afscende, som förgodtfinnes, sägra tankar om en större utsträckning af sällskapets verksamhet, hvilka, under fullgöandet at vårt revisions-uppdrag, ett närmare etraktande af sällskapets syftemål och medel 108 oss uppväckt.