Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1856, sida 1

— — — — ———— — Nå, hur står det till? frågade honom Surcouf. — Åh, min sjukdom var ej annat än hunger, och för den finnas här förträffliga läkemedel, svarade den obekante gladt, i det han visade på lemningarne efter sin mältid. — Ni svalt således på Timor? frågade Surcouf. — Mitt dagtraktamente bestod at en nypa kokadt ris och vatten efter behag. Var det alltsammans! — Ähnej .. rätt orta vankade käpprapp som deSrt. De uslingarne! mumlade grefve Raymond. — Har ni redan för mina käcka karlar berättat, hvem ni är? — Nej, kapten! De ha ej haft tid att göra mig några frågor. Mitt namn är Alban Råvest. — Från hvilken del at Frankrike? — Jag är född i Bausset, tre mil från Toulon. Derifrån har jag också mitt namn Alban, ty ni bör veta, kapten, att den helige Alban är Baussets skyddshelgon. — Det visste jag sannerligen icke förut, inföll Surcouf skrattande; — nåväl, Alban Råevest, berätta mig nu i korthet dina äfventyr! — Först och främst, kapten, vill jag säga er, att jag i många år seglat med Solide, kapten Marchand ., — En utmärkt sjöman, din kapten Marchand, afbröt honom Surcouf. — Ja, men huru utmärkt sjöman han än var, så spelade han oss, sig sjelf och sin redare ett fult spratt på Il de France. Han går in på ett spelhus och spelar bort fartyget. som tillhörde herr Elis Baux i Marseille, laddningen, kassan och oss på köpet. Det var på reversi han hade den oturen, och den grep honom så djupt, att han några timmar der