ning, erinra sig de förhållanden, som rådde under det samma lagstiftning var i sitt slor. Se här hvad Agardh anför: År 1546 förbjöds allmogen att annorstädes än i städerne, och till andra än köpmännen derstädes sälja eller handla med spannmål, vid så hårdt straff, att den, som med förbrytelse för tredje gången härmed beträddes, skulle mista lifvet. Vid starkt vite fick ingen bonde betala arbetare, icke ens tröskare, med säd. Han nödgades, för att betala honom, först föra den uttröskade säden till staden, för att få penningar dertill. När nu tröskaren fick penningar, tilläts honom icke för dessa penningar köpa säd hos bonden, utan han måste vandra till staden för att köna Ann