Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1856, sida 2

—— pen och landsteg på ön; han åtföljdes at en matros från Nantes, som talade malajska språket flytande och skulle tjenstgöra såsom tolk. Kort derefter sköto trenne piroger ut från en liten vik på vestra kusten af Timor och styrde mot klippan Fiu. Grefve Raymond var obeväpnad, Han stannade på udden, hvarest han landstigit och inväntade der piraterna från Timor. Fem Malajer, nästan helt och hållet nakna och af vildt utseende, hoppade ur pirogerna . . Grefven aftog sin hatt och helsade dem lika artigt, som om han i Versailles hoftrappor skulle helsat engelska ambassaden. Den nantesiske matrosen blef så föga betagen i panditernas utscende, att han just stod färdig att kasta sig i hafvet, för att simma tillbaka till Breton, då Raymond fattade honom i armen och påminde honom om hans skyldighet. Sjöröfrarne åhörde uppmärksamt Raymonds framställning, som öfversattes på malajska språket af matrosen, och rådslogo derefter sinsemellan, innan de lemnade något svar. Under tiden promenerade grefven kring stranden, uppsamlade azurblå och silfverglänsande snäckor och tycktes undersöka dem med naturforskarens lifliga intresse. En af banditerna, som sannolikt fått i uppdrag att svara i allas namn, närmade sig matrosen och sade: — Man vet på Timor, att Fransmannen tagit skatter i Banjermassings dal, och jernstammen ökar derför grefve Despremonts lösesumma med tusen piaster. Sedan svaret blifvit öfversatt för grefve Raymond, utbrast denne: ij — De äro kanaljer samt och synnerligen och för