Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1856, sida 1

hvilken han sade till sina i de en dagorder, officerare: Skulle vi emot förväntan möta en starkare fiende, så besegra vi honom eller gå under, för att icke öfverlemna fienden ryska krigsskepp och den frejdade ryska flaggan. Den 17 April utlöpte eskadern från Petropawlosk. Den bestod af korvetterna Olij vuzza (flaggskepp) och Dvina, fregatten ÅAurora, transportfartygen Irtysch och Baikal och båten n:o 1. Af invånarne i staden medföljde 282 af båda könen och alla åldrar. Den 13 Maj inlöpte eskadern lyckligt i CasStriesbugten på östra kusten af Asien, 51? 27 nordlig bredd, söder om Amurs mynning, sedan den under vägen mött flera amerikanska valfiskfångare. IIär blefvo de sjuke, passagerarne och kassorna transporterade i land, för att föras till posten Mariinsk vid Amur. Eskadern förblef fortfarande rustad till försvar, och den 19 utfärdades en dagorder, enligt hvilken Olivuzza, Aurora? och Dvina uppstälde sig bakom sandreflarne, för att icke kunna kringgås. Transportfartygen skulle blott deltaga i kampen, om fienden angrepe med roddbåtar; skedde angreppet med stora fartyg, skulle de uppbrännas och manskapet med kanonerna draga sig tillbaka på stranden. Den 21 Maj inlöpte 3:ne engelska fartyg, en fregatt om 60 kanoner, en skrufkorvett om 12 kanoner och 1 brigg i Castriesbugten. De ryska fartygen lade sig för ankars, gjorde sig klara till batalj och flaggorna hissades på alla masttopparne. De engelska fartygen gjorde mätningar, och korvetten kringseglade en ö, bakom hvilken de ryska fartygen lägo, och besköt ett af desamma, Olivuzza, som genast svarade. Ett par skott vexlades, genom hvilka Olivuzza ej tillfogades någon skada, och den engelska korvetten gick åter till sjös. Ännu samma dag berättades från Aurora, att man på andra sidan af udden Kloster-Kamp, vid sydöstra hörnet af bugten, såg ännu 3:ne fartyg. Nu blef läget farligt och derför hölls ett krigsråd; de ryska officerarne förklarade sig imellertid alla beredvillige att försvara sig till sista blodsdroppan. Tiden medgaf icke uppförandet af nägra strandbatterier, och amiral Savoika bevärade derför akterkastellet med 3:ne 36-pundiga pjeser och bragte ombord å Olivuzza 2:ne bombkanoner, för hvilka styckeportarne mäste utvidgas. Den 21 företogs dock ingenting af fienden och den 22 försvann eskadern i sydlig riktning. Den 25 afskickades en kadett från Olivuzza i en båt, för att se efter, om Cap Lasareff, vid Amurs mynning norr om Castriesbugten, vore isfritt. Han kom tillbaka d. 27 med den underrättelsen, att detta vore förhållandet; han hade dock vid Cap dAssas, emellan Cap Lasareff och Castries-bugten, sett ett fiendtligt fartyg och derför måst fortsätta sin väg till fots, hvarvid han passerat helt nära en siendtlig patrull. Straxt gafs order att lyfta ankar; under natten kom man lyckligen öfver de begge bankarne utanför bugten och mötte följande dagen ett amerikanskt fartyg med ryska örlogsflaggan på förtoppen, och hvilket visade sig vara William Penn?, som hade om bord 150 man af den strandade ryska fregatten Dianas besättning med 8 officerare och 20,000 skålp. krut. Olyckligtvis stötte fartyget på en sandbank och kunde först efter flera dagars ansträngningar åter göras flott. Den 5 Juni hade alla ryska farygen ankommit till Cap Lasareff, der de åter ippställde sig i slagtordning. 10 dagar seare var ett strandbatteri bestyckadt med 8 jugufyrapundiga pjeser. Den 17 Juni ankom :miral Putiatin till Cap Lasareff med skoierten Chedda, som han sjelf låtit bygga i japan af sina matroser inom loppet af 10 vec-or och med hvilken han seglat till Petropawosk, sedan han liksom genom ett underverk