Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1856, sida 1

— — — ————————————— betäcka väggarne i halföns tempelgrottor, men klippan är cisclerad med beundransvärd smak, basrelieserna föreställa tilldragelser ur Ramaiana och omgifvas af täcka ornamenter, luftiga ramar och sköna friser. På vissa afständ finnes en bildstod på sin fotställning så väl placerad i ett mörkt sidoskepp, att den snarare liknar en uppenbarelse från andeverlden än ett af bildhuggaremejseln formadt stenblock. Vid midnattstiden smög ur detta tempel en mensklig gestalt, som man skulle kunnat taga för den cgyptiska Typhon, det ondas gud. Han böjde undan buskarne med sina bronshänder, betraktade ett ögonblick stjernorna och aflägsnade sig derefter i riktning mot Davidsonska plantaschet. Grefvinnan Despermonts låg försänkt i den tunga dvala, som plägar följa på häftiga sinnesrörelser . . hennes andedrägt var ojemn, hennes ansigtsuttryck ängestfullt, hon plågades af en ryslig dröm, tyckte sig irra i en labyrint af små trånga och mörka hvalf, förföljd af vidunder, hvars tunga steg och flåsande andedrägt hon hörde allt närmare bakom sig. Hon for upp ur sömnen, och ville upphäfva ett rop af fasa, men en kafvel täppte hennes mun . . . hon ville försvara sig, men hennes armar höllos af starka osynliga händer och omslingrades snart af härdt tilldragna band, dem hon förgäfves sökte slita. Bönen ensam återstod henne . . . hon bad. Två män upplyfte henne försigtigt och smögo med sin börda genom det öppna fönstret, utan att göra det mintta buller. Den mannen, som nyss lemnat det underjordiska templet, gick i spetsen för tåget, som försvann bland buskarne vid foten af den förut omtalade klippan. Grefvinnan nedlades på tempelgolfvet, vid foten af