Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1856, sida 3

Styckegods. En skenande ångbåt. Ångbogscraren Belmont hade från Southampton i släptåg skeppet Walter Hood, stadd på väg till Australien, och efter att hafva bogserat passagerare-fartyget till kanalen, uppsattes segeln på Belmont och höll på att kasta loss för att återvända till Sonthampton. Under detta arbete rusade, genom någon oförklarlig orsak, skeppet på bogseraren, stötte emot med förfärligt brak ech afbröt masten och skorstenen på ångaren, som lade sig på sidan. I hastigheten sprungo alla öfver på skeppet, lemnande ångbåten i vård åt en hund och två kattor, hvilka tillfälligtvis der voro ombord. ngan på Belmont var uppe, och efter en mängd dyningar och vrängningar, reste den sig, lyckades klara sig från Walter Hood, och blifva lös och ledig från masten och släpande tåg, och derpå till kaptenens och besättningens stora förskräckelse, började den att rusa på mot stranden. Hans öde syntes nu oundvikligt. Kaptenen och besättningen hade återkommit till besinning, kastade sig i en båt och jagade efter. ?Gå på, mina gossar; hugg fatt honomvar den qvicka befallningen, Ja, Ja, blef svaret, och de sega årorna bugtade sig under den jernhårda ansträngningen, och båten for åstad med stor hastighet. Men dessförinnan hade bogseraren ändrat fart och af någon orsak vändehan rundt och kom åter till den punkt, derifrån han rusat åstad, och hade gjort en fullkomlig cirkel. Från denna punkt vände han sig åter i en motsatt rigtning mot Carlshots fyrskepp. Men på detta hade redan utkiken märkt ångarens belägenhet, och manskap sprang i en båt att jaga honom. Jagten blef nu serdeles liflig, ångarens lopp blef ostadigt och raglande, roret kastades hit och dit. Men sedan han på detta sätt sprungit en stund, började farten så småningom minskas, skoflarne stadnade, och slutligen afstod den från vidare bemödanden. Besättningen från Carlshots fyrskepp kom först ombord, och ångarens eget manskap omkring 20minuter sednare. OAOA tll —— —