De fridlöse på Java. Af Möry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Visst icke, svarade Malajen; — Jag är bosatt här i trakten af Cheribon, der jag för hundra piaster köpt ett litet hus och en liten trädgård, så stor som min hand. Emellertid är jag lycklig och belåten, ty jag behöfver föga annat än luft, för att lefva och frodas. Min enda utgift är för rhum, ty kaffe räknar jag icke, Jag gjorde en lyckad spekulation med ett. parti skölapadd och lefver bon, sålänge mina pengar räcka. Sedan jag ätit och druckit upp dem, säljer jag huset och börjar rörelsen ånyo. Malajen yttrade detta i en lätt, vårdslös och munter ton, som förtjuste Mariani. — Jag skall genast ombesörja att den begärda rhnmqvantiteten tillställes er, sade värdshusvärden; — hvilket namn får jag äran uppteckna? — Jag heter Turbry, svarade Malajen; — för öfrigt betalar jag alltid kontant. Det är en vana från den tid, då jag var köpman. — En god vana, anmärkte Mariani. Tourbry eller Bantam — ty det var han — helsade med handen förd till sin halmhatt, och gick. Mariani låtsade tro Bantams berättelse och upprep le dagligen för sina gäster historien om det lilla u .set och sköldspaddshandeln. En sådan hvardagskund som den föregifne Tourbry gjorde hans värdshus heder. Bantam tillbragte dagarne med att noga mönstra