Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1856, sida 1

— —p—) EYFF— ——— —— Denna memoire skall innehålla mycket liberala löften och ingifva förhoppningar om en lycklig lösning af denna svåra fråga. Om misshälligheterna mellan England och Persien innehålla tidningarne från Konstantinopel ganska motsägande berättelser. Under det Presse dOrient frånkänner affaren någon större politisk betydelse och påstår att herr Bouröe, Frankrikes sändebud, ingalunda haft för afsigt att följa sin Engelske kollegas exempel, innehåller Journal de Constantinople en lång uppsats, som är ganska litet gynnsam för den persiske premier-ministern. Den tillskrifver helt öppet denne ämbetsmans uppförande hans mot vestmakterna fentliga tänkesätt, hvari han underhålles af de ryska inflytelserna. En brefskrifvare till Times lemnar några underrättelser om hvad som passerat i Köpenhamn vid den första konferensen rörande Sundska tullen, hvilken hölls den 14 Jan., men om hvilken, besynnerligt nog, danska tidningarne iakttagit en sträng tystnad. — Herr Bluhme introducerades af ministern v. Scheel för konferonsen, som bestod af representanterne för 12 stater, och började omedelbart framlägga danska regeringens plan rörande Sunds-tullens kapitalisering, yttrande att denne sednare regering gerna ville gå de i tullfrågan intresserade makterna halfva vigen till mötes. Här afbröts han af hr Tengoborski, som anmärkte, att om någon stat här nedläte sig, vore det Ryssland, endast i det att det här vore representeradt, ty för dess del önskade det icke se den årliga skatten kapitaliserad. Hamburg och Mecklenburg aigåfvo liknande förklaringar. Baron Lagerheim, Sverges representant, åtog sig att besvara hr Bluhme. Då Danmarks propositioner voro grundade på en dubbel kalkyl öfver de olika nationernas export och import från och till Östersjön, och flera handlingar, somvoro nödiga för diskussionen, ännnu ej voro i ordning, uppskötos konferenserna till slutet af Januari. Det Engelska parlamentet skulle öppsåsom i förrgår, den 31 Jan., och man antog att Drottning Victoria under närvarande betydelsefulla politiska ställning skulle personligen öfvervara denna högtidlighet.