Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 februari 1856, sida 1

derhandlingar. Man uppgifver äfven att Frankrike skall komma att representeras af hrr Walewski och Bourgueney, England af antingen lord Palmerston eller lord Clarendon jemte lord Cowley, Ryssland af hrr Orloff och Brunnow (man talar äfven om Titoff), Österrike af grefve Buol och furst Lichtenstein, samt Sardinien af hrr DAzeglio och de Cavour. Man nämner ännu ej Turkiets fullmäktige och hvad Preussen angår är dess tillträde till konferenserna ännu oafgjordt. Man talade i Paris om att fredspreleminärerne skulle vara afgjordt undertecknade i Wien den 24 Jan., sedan vestmakternas representanter per telegraf erhållit autorisation härtill, utan att bohöfva invänta de skriftliga sullmakterna. Denna underrättelse bör dock ännu betviflas. i En ögonblicklig rubbning i fredsförhoppningarne väcktes i Paris den 25 Jan. af -ett rykte, som synes vara sprunget ur börsvingleriernas källa, om ingenting mindre än att en revolution utbrutit i Petersburg och att storfursten Constantin ställt sig i spetsen för rörelsen. Ryktet, som härledde sig från England och på börsen i London vållat ett fall i konsols af en half procent, åstadkom i Paris ett fall i treprocent-papperen af nära en procent. Det behöfver ej sägas, att ryktet var fullkomligt falskt. En brefskrifvare från Paris till PIndep. Belge hade sett bref från Petersburg af d. 18. De bekräfta, säger han, att en liflig rörelse herrskade i alla sinnen, men ingenting gaf anledning att vänta en sådan händelse, som ryktet omtalat. Rörande anledningen till Rysslands antagande af fredsgrunderna råda flera meningar. En brefskrifvare, som säger sig vara väl underrättad, omtalar, att kejsar Alexander, innan han tog detta afgörande steg, hade sammankallat medlemmarne af ministeren och senaten, och de hade alla enstämmigt förordat antagandet af Esterhazys propositioner. De få invänningarne hade egt så ringa vigt, att kejsaren tog sitt parti, utan att rådfråga sin broder Constantin. Ifrån Orientaliska Krigsteatern hafva inga märkligare nyheter anländt. De sista brefven från Kinburn, dat: d. 17 Jan., tala om det rykte som gått bland den lilla besättningen i denna fästning, att Ryssarne samlat 30,000 man i närheten af Otschakoft i afsigt att våga ett anfall på Kinburn. Allt var dock i ordning för deras emottagande med varma servietter. De ordres kejsar Alexander har afskickat till Krim om fientligheternas inställande, häfva dock farhågorna såväl för Kinburn som för Kertsch, för hvilken plats man, såsom vi redan genom telegrafen känna, äfvenledes hyst farhågor, med anledning af Ryska truppsamlingar på denna del af Krim. Från Asien intet annat nytt än att. Omer Pascha väntades till Konstantinopel, för att försvara sig med afseende å de förebråelser, som rigtats emot honom att han lemnat Kars utan undsättning. Bref från Trapezunt bekräfta, att innan Kars föll i Ryssarnes händer, voro desse sjelfva i så svärt trångmål, att deras grofva artilleri redan nödgats draga sig tillbaka till Gumri, och att hela belägringsarmeen skulle följt exemplet, derest en offensiv rörelse af Selim Pascha gifvit dem en förevändning att utan vanheder taga ett sådant steg. Det är fråga om att bilda en division turkiskt kavalleri på 12,000 man, med Europeisk beväpning, sedan erfarenheten vid Kars visat nyttan af detta vapen, hvilket är ganska dåligt representeradt i den turkiska armåen. Turkiska regeringen har till de Europeiska makters representanter, som blifvit kallade till råds i afseende å frigörandet af Portens kristna undersåtare, afgifvit en memoire, hvari den utvecklar sina äsigter rörande rajas. A — —