För att i någon måhn bevisa hvad jag nys yttrat rörande det högre lifvets gryende dager i rikets andra stad, vill jag i korthet näm na, att vi här äga en Konstförening, 80 under sin korta tillvaro (den lärer endast sedan år tillbaka existerat) uträttat åtskilligt. Taflor af inoch utländska målare inköpas 0C utlottas sedermera bland ledamöterna, säljas jemväl stundom, såsom det i affärsspråket lär heta vunder hand. Till en början ger mal måhända i allmänhet — jag talar nu icke om undantagen — ut sina 100-bko-sedlar emedal det skall så vara; — men efterhand utbil das konstsinnet och slutligen skapas på så sätt verkliga konstvänner. — Vid Konstföre ningens nyårsexposition var bland annat el större målning af den i Rom vistande skåningen Barnekow utställd. Den framställer en scen ur Rafaöls ungdomslif. Ehuru jag upp. riktigt får tillstå, att taflan i sin helhet e gjorde på mig något synnerligt intryck, mår ste dock erkännas, att den eger detaljer, partier, vackra, ja om då så vill sköna. Den in köptes genast för, om jag ej missminner mig; 1000 rdr rgs utaf en del medlemmar af föreningen, hvilka lära sinsemellan bortlotta den. Samtidigt med Konstföreningen bildades här ett sällskap, kalladt Vetenskapens Vänner. Detta sällskap sammanträffade flera gånger förl. vinter, då föredrag höllos öfver hvarjehanda vetenskapliga ämnen. I vinter har sällskapet dock ej låtit höra af sig, hvilket äfven föranledt någon muntergök att offentliligen i vår Sjöfartstidning efterlysa detsamma. Ehuru ledamot af sällskapet, är jag dock ej i stånd att redogöra för skälet till dess långa dvala, utan måste i detta afseende hänvisa den vetgirige till direktionen. Vi skola emellertid hoppas, att denna hvila förskaffat den unga plantan nya safter och krafter.) — Båda de nu nämnda föreningarne räkna bland sina ledamöter ett proportionsvis stort antal fruntimmer. . Äfven i afseende på Musiken har på sednare tiden en högre lyftning förmärkts inom Göteborgs samhälle. Så finnes här t. ex. sedan kort tid tillbaka ett sällskap, som uteslutande sysselsätter sig med inöfvandet af klassisk musik. Sällskapet räknar inom sig många vackra och goda röster, så karlsom fruntimmers-. Det sammanträffar en gång hvarje vecka. I vintras gaf sällskapet en soir för ett välgörande ändamål, då Mozarts herrliga Requiem utfördes, visst icke oklanderligt, men dock rätt respektabelt. Man hoppas, att sällskapet äfven i år ej må sätta sitt ljus under ena skäppo, — välgörande ändamål sfinnas nog att välja på. — Ett annat sällskap, som uteslutande sysselsätter sig med fyrstämmig sång för mansröster och som kallar sig Sångens Vänner, har jag jemväl haft tillfälle åtskilliga gånger höra, sednast den 6 November vid Fogelbergs Gustaf-Adoljs-staty. Sällskapet sjunger på ett sätt, som stundom påminner om studentsången; jag har isynnerhet tyckt om de vackra basrösterna, hvaremot en betydlig förstärkning i första tenoren synts mig behöflig. På offentliga musikaliska nöjen har denna vinter varit serdeles fattig. Det enda mera anmärkningsvärda jag för ögonblicket erinrar mig är vår skicklige Arnolds konsert, som egde rum för något öfver en vecka sedan. Då du vet huru jag svärmar för violoncellen, torde jag ej behöfva nämna med hvilket nöje jag åhörde en gammal älsklingsvirtuos på detta instrument. Det finnes poesi, kraft, sång, allt hvad du vill i Arnolds spel ... Konserten var besökt af circa 300 personer, hvilket här redan kallas ett temligen godt hus. Skada att Götheborgarne ännu ej hittat på att skaffa sig en bättre konsertsal än den gamla Blomska, som i flera afseenden är obeqväm och tråkig! . Jag skulle göra mig skyldig till en stor orättvisa, om jag glömde omnämna de subskriberade soirger, som musikdirektören vid Göta Artilleri-regemente Czapek här under vintern arrangerat. Czapek är en flitig och nitisk instruktör; att han äfven är en grundlig musiker bevisa bäst ett par af honom komponerade sinfonier, af hvilka den ene, enligt hvad man sagt mig, varit gifven vid en af de erömda Gewandhauskonserterna i Leipzig och der vunnit mycket bifall. Ett godt videtur, icke sannt? Herr Czapek har fått ihop ett kapell, som, om det äfven ännu lemnar mycket öfrigt att önska, dock räknar flera x) Vid sammankomsten nästa Lördag skall det visa sig om brefskrifvaren varit sannspådd. Red af H T