Fanska goda stämmor. Jag har bevistat de soirer, som i vinter tills dato blifvit gifna, Och funnit mina förväntningar bra mycket öfvertraftaae. Kunde herr C. blott få sina messingsinstrumenter något menskligare samt mellanstammorna här och der litet säkrare. vore mycket godt att hoppas af hans lilla kaPell. — Programmet till de ifrågavarande soirCerna utgöres vanligen utaf ett par sinfoNier af några bland vara gamle mästare, någon ouvertyr samt diverse smägods. Ett lyckigt val har herr C. träffat i de täcka Mendelsohnska gängerna utan ord, (och till dessa innerligt söta sånger behofvas sannerligen in8a ord; tonerna i dem tala tillrackligt!) på ett serdeles förtjenstfullt sätt arrangerade för Orkester. Programmet har alla gångerna upptagit några af dessa Lieder. Att Göteborgs musikälskande publik måste ega ett gerdeles tåligt och beskedligt sinnelag, har jag vid de offentliga musiktillstallningarne trott mig förmärka. Föreställ dig nemligen, att det, midt under exeqverandet af de vackraste saker, tillåtes åtskilliga af dem, Som med föga skäl räknas bland åhörarne, att föra en ganska ljudelig och ganska störande konversation. Isynnerhet har jag med förargelse observerat en gammal herre, som sällan lär felas vid någon konsert eller soire, och som lika säkert förstår att dervid göra Sin röst gällande. Med knarrande stöflor spatserar han småspottande fram och tillbaka i salongen under det orkestern är i full verksamhet, ser sig om till höger och venster efter hvem han uppsluka må, och hvar en själsfrände påträffas, uppstår genast en högljudd dialog. — Du vet, att jag icke är någon vän af vädjande till person; men hvar en slik otillbörlighet förtjenar att näpsas, må den äfven erhälla sin näpst. Medan vi tala om musik, får jag be dig då du någon gäng råkar Musiktidningens förläggare fråga honom hur det kommer sig att vi de sednaste gångerna ej i tidningen afhört några korrespondensuppsatser härifrån. För all del, bed honom åter få dem i gång; de ha roat oss ganska mycket. De offentliga nåjena i öfrigt ha under sejouren varit rätt fåtaliga. Då jag undantager några subskriberade assembler i stora Börssalen — denna ståtliga, men i mitt tycke tråkiga lokal — ha vi på sednaste tiden blott haft att hålla oss till herr Hinnees konstberidaresällskap, som, ehuru detsamma räknar en och annan verkligt skicklig sujett, dock i allmänhet visst icke kan kallas utmärkt. En med storståtliga puffar annonserad equestre och militair-secn, kallad Slaget vid Almab, hade häromdagen lockat ett alldeles fullt hus. Detta slag förhöll sig, enligt hvad jag kan föreställa mig, till det verkliga ungefär så, som herr Hartknoch förhåller sig till S:t Arnaud, hvars role denne artist utförde. Dock nog om Circus från London. Oscar Andersson med sitt Humlegårds-theater-sällskap lär vara att hitförvänta i början af Mars. Få se hvad han kan komma att uträtta för godt. Farväl för denna gång. Tuus —he— ::::33333nngngng33333