Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 2

——— ——— ne låtit af Bergnähr förleda sig att upphöra med sin i Wisby idkade källare-rörelse, bortsälja sin egendom och hitflyttat med sin familj; Att, efter sin ankomst till hufvudstaden, Wickman emellertid blifvit öfvertygad, det han vid tullverket icke hade någon tjenst att vänta, utan att Bergnåöhr med falska förespeglingar Wickman vilsefört; och att då Wickman, åtföljd af Tun och Leczinsky, i anledning häraf reklamerat sina penningar hos Bergnehr, denne svarat, att penningarne verkligen varit lemnade till den person, som skulle emottaga dem, men af honom återställts Bergnhr, som dem sedermera förskingrat och för tillfället icke kunde återbetala desamma; samt Ått öfverenskommelse emellertid blifvit träffad, att Bergnähr å utsatt annan dag skulle återbetala penningarne, men att, då Wickman, Tun och Leczinsky på den sålunda öfverenskomna tiden åter inställt sig hos Bergnåhr, denne varit frånvarande, och sysslomannen i hans gäldbundna bo, f. kaptenen Silfverhjelm, emottagit bemälde herrar med den förklaring, att Bergnöhrs ekonomiska obestånd torde lägga ett väsendtligt hinder i vägen för Wickman att återfå sina penningar. Derjemte öfverlemnade Wickman till mig ett skriftligt memorial, deri han anhöll om kallelse till poliskammaren å Bergnäöhr, för det mot Wickman 2— — 2 3 begäångna bedrägeri, och i hvilket memorial uppgafs, att penningarne blifvit till Bergnåöhr öfversände, för att till cen namngifven embetsman aflemnas. Som jag likväl ansåg otillbörligt af Wickman, att i saken inblanda bemälde embetsman, enär, efter min uppfattning, han icke hade någon del i Bergnäöhrs oredliga förfarande, så föreslog jag Wickman, att -återtaga memorialet och skrifva ett nytt, utan att deri inblanda någon annan. — Denna hemställan fann Wickman också riktig, samt återtog alltså memorialet, och lemnade mig sedermera ett annat, som nu förvaras i kongl. poliskammaren, och på grund hvaraf jag äfven lät inkalla Bergnåhr till förhör i målet den 8 i förstnämnde månad; men kl. omkring 11 f. m., således innan målet blifvit påropadt, infann Wickman sig i kongl. poliskammaren, och till mig anmälte det han fått löfte om godtgörelse på ett eller annat sätt, hvarföre han tillsvidare återkallade målet. Kort derefter infann sig äfven major Bergnhr å förutnämnde ställe, och tillsporde mig om Wickman återkallat målet: hvarpå han af mig erhöll jakande svar, hvarefter majoren aflägsnade sig. Hvilken sålunda af tit. Jäderin afgifna berättelse han derpå bekräftat. Och varder öfver denna min förrättning, som försiggått i närvaro af hr J. S. Barkman såsom vittne, detta embetsbetyg meddeladt. Stockholm som ofvan. Vittne: , J. II. Ritterberg, J.S, Barkman. not:s publ:s. (Sigill.) Vidare presenterades följande af notarius publ. verificerade intyg: På begäran lemnas härmed följande intyg: Sedan undertecknad Åbergh af sysslomannen i major Bergnhrs konkursmassa, f. d. kaptenen Silfverhjelm, tillhandlat mig en Bergnhrs massa tillhörig tomtplats och derå lemnat handpenning; så, och till följd af vilkor i köpekontraktet, infann sig bemälte kapten, tillika med bokbindaren Wirsell och undertecknad Almgren uti min Åberghs bostad i huset n:o 38, Grytgjutaregränd, för att uppgöra köpebref och sålunda afsluta affären. Kaptenen Silfverhjelm förklarade då, att köpebref ej kunde erhållas med mindre köpeskillingen ökades med 300 rdr bko, emedan, som han sade, major Bergnåhr vore i stort behof och i nästan utblottad ställning, derföre att Bergnäöhr, såsom orden föllo, begätt ett satans streck, v ithy att Bergnånr, som af en löjtnant Wickman å Gottland emottagit 1000 rdr bko, dem han sagt sig skola öfverlemna till generaltulldirektören hr baron Gyllenhaal, för att anskaffa Wickman en tjenst vid tullverket, men Wickman nu vore kommen till staden, med hustru, barn och svärmoder, och hotat Bergnehr, som förskingrat penningarne, att lagföra honom och låta till allmänhetens kunskap komma Bergnehrs bedrägliga förfarande; hvarhos Silfverhjelm tillade, att Bergnöhrs heder borde räddas, emedan hans ära stode på spel, och att Silfverhjelm för sådant ändamål vore sinnad, synnerligast då han, ehuru i egenskap af syssloman i Bergnåhys konkurs, olagligen försält ifrågavarande af mig Åbergh tillhandlade tomt, att sjelf vilja bispringa Bergnhr med 200 rdr bko, då möjligt vore, att saken i godo med hr Wickman kunde uppgöras med 500 rdr bko. Afven yttrade slutligen Silfverhjelm: att Wickman gått misste om den förväntade tulltjensten, för att han ej kunnat hålla mund, utan omtalat affären. Likaså kan undertecknad Almgren serskildt tillägga, att då jag häromdagen samtalade med hr Wickman och frågade honom, huru han fått uppgjordt med Bergnehr, Wickman då sade sig vara illa bemött af Bergnhr och att han trenne dagar efter det målet förevar i polisen eller der skulle förekomma, erhållit en förbindelse å fyra månader af Bergnehr å nio hundra rdr bko; hvarjemte han yttrade: Baron Gyllenhaal är bestämdt oskyldig och eger icke ringaste medvetande om denna affär. Sanningen häraf bekräftas under edelig förpligtelse. Stockholm den 14 Januari 1856. C. G. Almgren, P. Åbergn, bokhåll. i r:s st:s bank. skräddarmastare. Hr Sjöberg hade dessutom till hir Tune och Leczinsky afsändt reqvisitioner med begäran, att de måtte yttra sig öfver hvad dem vore i saken bekant, hvilket nämnde herrar likväl undandragit sig. Följden blef, att hr Sjöberg yrkade deras hörande inför domstol, hvilket rådhusrätten, till trots af hr Bergnåhrs bestridande, äfven medgaf. Med anledning häraf uppskjöts målet och skulle åter förekomma d. 24 d:s. Det blir sannolikt icke mer än en mening