Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 1

ler att transportera krigsförräder och soldater ombord på sina privata fartyg; och ehuru hvarje medborgare, som handlar så, blottställer sin egendom eller sin person för krigets äfventyrligheter, så innebära dock hans handlingar ingen kränkning af den nationella neutraliteten och ålägga icke styrelsen några förbindelser. Sålunda hafva våra medborgare, under det krig, som nu pågår i Europa, utan ansvarighet inför nationen, sålt krut och vapen till hvilken köpare som hellst, utan att bekymra sig om dessa artiklars destination. Våra handelsfartyg hafva varit och äro ännu, för Storbritannien och Frankrike, mycket sysselsatta med transporterande af trupper, proviant och ammunition till skådeplatsen för de militäriska operationerna, samt med hemförandet af de sjuke och blesserade. Men detta användande af vår handelsflotta är icke förbjudet af den internationella eller municipal-rätten, och blottställa således icke våra neutralitets-förhållanden till Ryssland. Men vår municipal-lag förbjuder, i öfverensstämmelse med folkrätten, på ett peremptoriskt sätt, icke allenast fremlingar utan ock våra egna landsmän att i Förenta Staterna utrusta fartyg, i ändamål att utöfva fiendtligheter emot någon stat, till hvilken Förenta Staterna står i fredligt förhållande, eller öka styrkan på ett fremmande fartyg, som är armeradt för dessa fiendtligheter. Hvilka än de krigförande makternas farhågor varit att se kaparefartyg utrustas i våra hamnar, för att angripa de andra staternas egendom, hafva dock dessa farhågor varit helt och hållet utan grund. Redligheten och aktningen för lagen hafva afhållit våra landsmän ifrån att handla på sådant sätt. Under det att unionens lagar således bestämdt förbjuda kapares utrustande och armerande i våra hamnar, bjuda de på ett icke mindre peremptoriskt sätt, att på Förenta Staternas område och under deras domvärjo ingen skall kunna inrullera, värfva eller förhyra någon person, hvilken det vara må, eller sjelf låta värfva sig till soldat, sjöman eller matros ombord på något krigs-, eller kaparefartyg. Och dessa fordringar stå i noggrann öfverensstämmelse med nationernas lag, som förklarar, att ingen stat har rättighet att värfva landteller sjötrupper i en annan stat, utan dess samtycke, och att hvarje försök i sådant hänseende, municipal-lagen må auktorisera det eller ej, är ett ingrepp på den nationella suveräniteten. Då Förenta Staternas allmänna och municipala rättigheter äro sådana, hyste regeringen inga bekymmer i detta hänseende, då engelska parlamentet för ett år sedan utfärdade ett aktstycke om värfvandet af en fremlingslegion. Ingenting uti detta aktstycke eller uti debatterna tillkännagaf att man hade för afsigt att rekrytera soldater i Förenta Staterna, och ingen underrättelse om en sådan afsigt kom vår regering tillhanda. Det blef således ett stort ämne för öfverraskning, då ifriga värfningar gjordes på vårt område för Halifax i Nya Skottland. Lagliga åtgärder blefvo genast vidtagna för att häkta och straffa de värfvade, och sålunda göra ett slut på öfver