Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1856, sida 1

————————— Paul, som ännu alltid hade Surcouf i tankarne, men återkommit till sina sinnen och såg verkligen tårar på Aurores bleka kinder, framstammade en ursäkt till Davidson, bjöd Aurore armen och hviskade, under det de återvände till boningshuset: — I himmelens namn, madame, bevilja mig några minuters enskilt samtal i morgon. Aurore betraktade Paul med häpna blickar; ynglingen förnyade sin anhållan i bedjande ton. — Då jag kommit från badet, svarade Aurore, — skall ni finna mig der. Och hon pekade på en grupp af palmer, ett stycke från boningshuset — just desamme, som tjenat Paul till igenkänningspunkt, en viss minnesvärd afton efter mötet med de fridlöse Vandakerierna. XV. Herr Davidson höll just på att visa en dvergsykomor, odlad efter kinesiska sättet, genom hvilket plantor, som naturen bestämt till stora träd, antaga dimensionerna af små krukvexter, då Paul passade på tillfället och smög sig undan, lemnande Davidson att fortsätta föreläsningen för sin skugga. Jagad af otålighet skyndade Paul till den öfverenskomna mötesplatsen redan en timme före den bestämda tiden. Han fördref de långa minuterna med att betrakta träden, som omgåfvo Dianas bad), och lyssna till Astons muntra skall, tilldess slutligen trädens förlåt öppnades, och en hvit gestalt visade sig. Det var Aurore. Hon var mot vanligheten ensam,