Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 2

som för framtiden. I fördraget nämndes ej om någon af dem hade något anspråk att göra gällande i Central-Amerika, och det öfverenskoms, att hvarken Storbritannien eller Förenta staterna skulle tillvälla sig eller utöfva något herravälde i Central-Amerika. Vår regering samtyckte att pålägga sig inskränkningar i ett land, hvarest den ägde enskilda intressen, endast med det vilkor, att dessa inskränkningar likaledes skulle vara förbindande för Storbritannien. Utan detta tysta förbehåll skulle fördraget aldrig af oss blifvit slutadt. Detta vilkor var så öppet och ärligt å Förenta staternas sida, att i notvexlingen, vid den tid då fördraget ratificerades, uttryckligen sades, att de ömsesidiga icke-ockupationsvilkoren ej skulle omfatta det engelska etablissementet Belize. Detta undantag härleder sig derifrån, att Storbritannien, i kraft af suecessiva fördrag med landets förra suveräner erhållit rättighet att hugga mahogny och färgträd i Belize, men med bestämdt uteslutande af allt slags öfvervälde eller suveränitet; denna anordning bekräftar den naturliga meningen och innehållet af fördraget för alla de öfriga länder, på hvilka det har afseende. Men, kort efter mitt tillträde till presidentskapet visade det sig tydligt, att Storbritannien ännu fortfarande utöfvade stort inflytande på hela den delen af Central-Amerika, som kallas Mosquito-kusten och sträcker sig utefter hela staten Nicaragua samt en del af Costa-Rica, att det betraktade Belize såsom sin absoluta egendom och småningom utvidgade sitt område på staten Honduras bekostnad, samt att det koloniserat en betydlig ögrupp, som kallas öarne i bugten och tillhöra sistnämnda stat. Då dessa handlingar och anspråk af Storbritannien voro stridande emot Central-Ame. 4: :; rikas rättigheter, blefvo de äfven, genom amerikanska ministern i London, föremål för underhandlingar. Jag bifogar här de instruktioner han erhöll och skriftvexlingen med enI skolen deraf finna huru vidt och oförenseende på Central-Amerika. ningen, att det skulle behålla alla sina gamla anspråk på Mosquiternes område samt åtskilliga delar af Central-Amerika. Dessa anspråk äro ursprungligen grundade på förmenta politiska förhållanden emellan England och öfverlefvan af en indianstam på denna kust, förhållanden ingångna på en tid, då hela landet var en spansk koloni. I öfverensstämmelse med den europeiska och amerikanska statsrätten kan man omöjligen påstå, att aktstycken af dessa Indianer kunnat förläna Storbritannien några politiska rättigheter. Detta land grundar icke sina anspråk på Spaniens samtycke. Tvertom har det, genom åtskilliga fördrag afstått från alla sina anspråk och i de bestämdaste ordalag erkänt Spaniens suveräna rättigheter. Likväl hafva dessa anspråk, hvilka sakna all grund och flera gånger blifvit afstådda, ånyo af Storbritannien blifvit väckta emot Central-Amerikas stater, hvilka äro lagliga arftagare till Spaniens fordna suveränitet i denna trakt. I början gälde dessa anspråk blott en utstakad del vid Atlantiska hafvet och slutligen en del af Costa-Ricas kust. Storbritanniens intervention på Nicaraguas och Costa-Ricas östra kust, ehuru en gång utöfvad i form af en militärisk ockupation af hamnen San Juan del Norte, som då ägdes af Central-Amerikas auktoriteter, framställes Såsom ett lagligt utöfvande af ett protektorat öfver Mosquito-indianernes stammar. Men etablissementet i Belize, som för närvarande sträcker sig vida utöfver de genom fördragen utstakade gränsorna på Honduras område, samt det på öarne i bugten, hvilket med full rätt tillhör nämnde stat, äro lika tydligt kolonier, som de på Jamaica och i Canada, och följaktligen stridande mot bokstafven och andan i fördraget med Förenta Staterna, såsom det förstods af dem den dag det kungjordes och som det ännu i dag förstås. Den tolkning, som engelska regeringen, i ord och handlingar, framhärdar att gifva fördraget, förändrar helt och hållet dess karakI ter. Under det att denna tolkning ålägger I oss alla fördragets förbindelser, frikallar den gelske ministern för utrikes angelägenheterna. ligt de båda regeringarnes tankar äro skiljda rörande fördraget och dess uppfyllande i afStorbritannien förstår fördraget i den meaf Nicaraguas kust, sedermera hela kusten