Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 2

ligare företag frestats med så stor djerfhet och krönts med sådan framgång. Annu i dag tala de civiliserade Malajerna på Timor och Surabaja om den ryktbare Bantams märkvärdiga expedition till Banjermassings dal, och när de en gång (hvilket ej torde dröja länge) blifva bekante med Alexander den stores historia, skola de utan tvifvel, ställa sin landsman Bantam vida öfver denne — och måhända göra de deruti icke så orätt. Banditerna återvände på samma väg öfver kullen, med anföraren i spetsen. Skatten levererades samvetsgrannt och utbreddes på Malackas? däck: icke ett guldkorn fattades. — Vi dela på hafvet, sade Bantam, och seglen hissades. Hvilken mängd af olyckliga spekulationer och försök framkallade icke denna enda framgång hos Sundaöarnes talrika äfventyrare! Det var ett högtidligt ögonblick, då rofvet delades. Bantam tog lejonparten .. det var rättvisa, ty ingen gjorde invändning deremot. Visserligen mumlade Kobra-Kapello och Tiger-Öga något mellan tänderna, men det skedde liksom ofrivilligt. Chefens skarpa kattöra uppfattade emellertid dessa dofva yttringar af hemlig opposition, men lyckan gör i första ögonblicket menniskan fördragsam: intet ondt vederfors den malajiske röfvarhöfdingens båda löjtnanter. Flertalet af besättningen erkände, att bytet blifvit rättvist fördeladt. De voro alla rika i förhållande till sina blygsamma anspråk på lifvets goda. Den andel, Bantam tagit för sin räkning, var emellertid stor nog att i sjelfva London gälla för rikedom, och så snart han såg sig i trygg besittning af sin skatt, fattades han plötsligt af afsmak för Sjöröfvareyrket; ja tillochmed blygdes för en dylik födkrok. Då solen