Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 1

lockat oss ett långt stycke väg, inåt ön, och deras ätertåg började gå alltför raskt undan, sade jag för mig sjelf: den hvita qvinnan är ej i deras sällskap. Hon mäste ha räddat sig genom jernskogen. — Du anade, att reträtten bara vara en krigslist, anmärkte Kobra-Kapello. — Då, fortfor Bantam, — posterade jag tio man i säkra bakhåll, för att roa dem och besvara deras skott, och smög mig sjelf med de öfriga på jagt efter gazellen med de sköna ögonen. — Hon har god fot och goda ögon, dender gazellen, sade Tiger-Öga. — Ja, sade Bantam, — men hon var icke ensam; jag såg i bergets mossa spår efter rhinocerosstöflor. Gazellen har en älskare ... en aldraminst; och vid ormen Anontos gula fjäll! jag skall inom fjorton dagar steka hans lefver i solbaddet! — Tror du då, frågade Kobra Kapello, — att den hvita qvinnan ej skall återvända till Vandrusens hydda? Hon vore dum som en sköldpadda, om hon det gjorde, sade Bantam; — jag tror henne vara listig som kandjilens hona, som låter tigern sluka sin make, för att sjelf komma undan Jag tillåter henne fly... jag vet dock hvar jag har henne. Vakteln lemnar aldrig Madagaskar; en ö är ett fängelse. Denna qvinna bevakas af vägorna kring Java Jag var emellertid nära att gripa henne; vi funno bitar af hennes klädning på buskarne, alldeles såsom jag förut sade . . Åh, jag är ganska lugn; hon aflägsnar sig aldrig långt från Vandrusens koja. Hennes kärleksböjelser qvarhälla henne i den kristna hålan... Hör på, Kobra-Kapello, den hvita qvinnan är för närvarande i Cheribon. — Amnar du söka upp henne i Cheribon? frågade Tiger-Öga skrattande. .