Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 1

sSoasig om genom hvilken rännil allt detta hade kunnat flyta, och T:s kamrater samt hans kända slägtKkap förnånanden till det officiela spionväsendets hågsta andar gjorde att blickarne allt skarpare riktades uppå honom. I Sommaren kom, universitetsterminen hade upphört och T. var med den öfriga studerande ungdomen I försvunnen från Helsingfors. Småningom förljudes genom bref från Stockholm, att vår T. vistas der. Denna underrättelse väckte uppmärksamhet. Huru hade han erhållit pass till denna resa? — en sak i dessa tider förenad med de största svårigheter. Den ögonsjukdom, som uppgafs vara orsaken fill hans I resa, visste man icke vara af så betänklig art, att den ensam hade bort kunna förskaffa honom det afundsvärda passet. Dertill kom atts resan var företagen utan universitetsstyrelsens vetskap och tillstånd, — en omständighet som dock kunde oskyldigt förklaras af dem, hvilka kände att T:s fader i stort Som i smått, i tillätligt eller otillåtligt är en de hemliga vägarnes man. Besynnerliga omständigheter yppa sig under T:s vistelse i Sverige. Till exempel ett bref ankommer från en i Stockholm vistande politiskt misstänkt landsman till en här boende mindre behaglig person. De begge personerna hade icke förut med hvarandra stått uti skriftlig beröring, och brefvet var skrifvet till följd af T:s vänliga anbud att på fullkomligt säker väg, förbi alla den ordinära postvägens saxar och redskap, genom sin far framskaffa detsamma. Ganska riktigt kom det ock fram på denna väg, men tyvärr hände sig att emottagaren bekom de ovedersägligaste bevis om att icke han var den förste som läste brefvet. Att icke heller brefskrifvaren hade ansett den erbjudna säkra vägen för mycket säker, derpå var sjelfva brefvet ett lyckligt bevis. — Vidare förspordes genom några andra landsmän, som under sommaren besökt Stockholm, att T. genast vid sin ankomst dit tagit in på samma hotel, der förenämnde misstänkte person bodde; att han på allt möjligt sätt sökt hänga sig fast vid denna; att han till och med förföljt honom under resor till andra orter i Sverige o. s. v. I början af Oktober månad återkommer T. till Helsingfors. Han är rikt lastad med bref, med paketer, med helsningar (allt pä säker väg) till bekanta och obekanta personer från deras vänner i Sverige. Han har der gjort bekantskaper af en underbar vidsträckthet, och alla gamla genom Bottenhafvet åtskiljda vänner vill hans för menniskovänskapen varmt klappande hjerta återförena, och han uppmanar derföre alla att återknyta sina afbrutna förtroliga korrespondenser, och den bekanta säkra vägen står alla till tjenst. Allt sådant blef icke obemärkt af dem som en gång hade sina ögon fästade på T. Olyckligtvis kom också i dagen, att ifrån något bokpaket, som af honom öfverbringats från Sverge, ungefär halfva innehållet, som lär ha varit af s. k. farlig art, var försvunnet och först efter egarens flerfaldiga anfordran kunde skaffas till rätta, samt att något bref, som man med säkerhet visste vara öfverlemnadt till I., alls icke kom till sin rätte egare. . Detta allt kändt, och ännu mera, ansåg man sig ha full rätt att öppet stämpla Tamelander som spion. Nägra af studentkårens för dess heder och ära varmare medlemmar, sammanträdde derföre en dag den 28 Oktober — på enskildt ställe, dit T., anmodad, äfven infann sig. Här framlades för honom de många misstänkliga omständigheter, som redan måste häfva hvarje tvekan hos hans kamrater, att anse honom för en besoldad spion. T. förnekade alla beskyllningar med en för hans år långt utveckJad fräckhet och slingrade sig till en början med stor skicklighet undan många korsande frågor, som till honom framkastades. Slutligen, då kamraterna försäkrade sig, oaktadt hans förnekelser, ändock nödgas fortsara i sin öfvertygelse om hans brottslighet, förmåddes han, försäkrande om sin ångerfullhet, till åtskilliga bekännelser, tillräckliga för att på ett afskyväckande intressant vis belysa insidan af några personer och förhällanden hos oss. IIvad som blifvit allmännare bekant af dessa beI kännelser är hufvudsakligen följande: Sjelfva vöfverspionen, postdirektören, verklige statsrådet och riddaren af flere ordnar Wulffert, — ett namn nyss adladt, troligen för sin redan frän långt tillbaka förvärfvade lyckliga egenskap att aldrig kunna i allmänna omdömet blifva smutsigare än det är — Som uppgifvit sig veta att vid universitetet funnes ett kotteri af unga män, som hade för afsigt att revolutionera landet, hade någon gång sistl. vår derföre i religionens namn, för universitetets väl, för att i tid möjligen ännu kunna rädda de unga männen från förderfvets afgrund, uppmanat T. och genom lysande förespeglingar om hvad han derigenom kunde vinna, om hans framtida anställande vid någon utrikes legation och om penningeunderstöd för att genom resor utbilda sig för denna bana, förmått honom att ippgifva namnen på åtskilliga af de ledande och ongifvande medlemmarne af historisk-filologiska fakulteten (den T. tillhörde), samt att lemna några undra upplysningar rörande förhållanden inom universitetet. Vidare bekände T. att man, såsom ett vilkor för erhållandet af resepass till Sverge, velat örmå honom att åtaga sig ett noga aktgifva på den