EPe fridlöse på Java. AT Möåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Jag vet en viss, som jag skulle vilja fastnagla som en uggla vid Malaccas akterspegol, skrek Bantam. — Fransmannen i Samarang? frågade Cobra-Capello. — Ja, just den franske lorden, som slog reträtt som en feg usling och lockade oss att ränna bort ät pDödsdalen till. : . — Och ändå voro de flera än vi, inföll TigerOga. — Ja, ja, de ha fått förstärkning af Strimms band, af de fridlöse kanaljerna ... De kristne, de kunna då göra sig till vänner med hvilket pack som helst. — De äro icke stolte, såsom vi, anmärkte KobraKapello. — Jag är född af hafsskum, jag .. och rör icke med min hand en varelse, som ej är min jemlike. Man måste vara ömtålig om sin värdighet. — De bofvarne, fortfor Bantam, — de sknlle narrat oss ända till Balli, till andra ändan af Java, om vi velat lyssna till deras skott. — Men du var klippskare, än de kristne, du, sade Kobra-Kapello. — Ja, vid nattens ande och tigerns blod! Men jag lät i början lura mig, och det skola de betala mig dyrt .. Jag kom för sent på rätta tråden .. När de