Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 1

— AUlt bref fran Finland. A.B. för sistl. Fredag meddelar ett med enskilt lägenhet från fullt trovärdig person i Helsingfors erhållet bref, hvilket äger följande märkliga lydelse: Till närmare upplysning om en händelse, som uppfyllt Helsingfors och hela Finland med de vidrigaste känslor, antecknas här sannfärdeligen föjjande: I tre års tid har vid härvarande universitet vistats en ung student, vid namn Oskar Tamelander, nu vidpass 20 år gammal. Han är en erkänd och upptagen oäkta son af öfverstelöjtnanten C. G. Tamelander, en man, hvars karakter nämnes af hans embete i staten. Reen längesedan utträdd ur militärtjensten, har nemligen denne på den civila banan hunnit till värdigheten af adjoint hos postdirektören i landet. Och hvad efter det ryska begreppet en nitisk, Gudi och kejsaren behagelig högre postembetsman skall vara, det visar sig nog under loppet af denna berättelse, om det för någon förut vore okändt. Sonen Tamelander, af ett gamska vackert yttre och ett städadt, men tillgjordt väsende, ådrog sig redan tidigt någon uppmärksamhet genom åtskilliga talanger. Han talade med ledighet flera moderna språk, han egde en ovanlig kännedom af teatraliska förhållanden i alla länder, till en del förvärfvad under flera kortare utländska resor, han öfversatte med framstående skicklighet franska lustspel, han visade prof på en nätt talang för sällskapsteatern, och han älskade till och med att uppträda som originalförfattare af små teaterpjeser, poemer och mindre tidningsartiklar. ehuru detta just icke till stor vinning för sin reputation. Af sina kamrater inom studentkåren var han aldrig älskad. Hans qvinligt tillgjorda väsende väckte hos dem, hvilka icke med honom stodo i närmare beröring, ett visst åtlöje och tankar om enfald. De åter, eom tingo tillfälle att lära känna hans talanger, lärde sig tillika att känna hans smickrande inställsamhet, hans nyfikenhet och sqvallerlusta, hans fåfänga och afundsjuka. Sin förmåga af inställsamhet utvecklade han starkast i sina bemödanden att ställa sig i beröring med äldre och yngre litteratörer i staden. Aldrig saknades honom aniedning att under största yttre anspråkslöshet tringa sig på dem med sina besök. Än något litet snillefoster att begära ett omdöme öfver, än någon litterär upplysning att begära, an att lemna till påseende någon utländsk, helst förbjuden tidning, hvartill han genom sin faders embetsställning hade tillgång eller någon artighet af annat slag. Af en yngling, som sjelf tycktes vilja med allt våld svinga sig upp till Pindens höjder, syntes detta beteende icke så onaturligt. Och mången, öfverhopad af hans tjenstaktighetsprof, skänkte honom till tack sitt fulla förtroende. Andra åter märkte godt under den hala ytan förutnämnda små svagheter och dessa gåfvo dem skäl nog till att fara varsamt i sitt förhållande till den unge mannen. Dertill kom ännu som en varnande vink tanken på hans faders ställning i samhällct. Emellertid betraktades T. ända till sistlidne vår af ingen som annat än en i det hela ganska oskyldig person. En i början af detta år på halft hemligt sätt företagen resa till universitetets i Moskwa jubelfest, som hade tycke af en officiel beskickning, väckte de första misstankarne. Smäningom kom under vårens lopp ett och annat i dagen, som bevisade att man på högsta ort hade noggrannare notiser än nödigt från universitetslifvets innersta. Man började