Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1856, sida 1

förut omtalade i Stockholm vistande landsmans ställning och förehafvanden, men att han i detta afscende icke afgifvit någon förbindelse och slutligen erhållit sitt pass utan alla vilkor. Likvisst hade T. vid sin återkomst blifvit at Wultiert noggrannt examinerad angående samma persons ekonomiska förhållanden, hans lefnadssätt, vob man ihn gewinnen könne, 0. 8. v. Man kan icke förundra sig om hos unga, ädelt kännande män tålamodet att åhöra bekännelser om dylika nedrigheter snart förgick. Man ansåg gig ha nog, ehuru man var säker, att oändligt mycket mera af samma slag hade kunnat fås i dagen. Knappast utbredde sig underrättelsen om kejsar Nikolai död inom vårt land med mera ilande fart, än berättelsen om denna skandal. Med ädel enighet skyndade historisk-filologiska fakultetens studenter och lärare att för universitetets högre myndigheter förklara Tamelander ovärdig att vidare qvarstå som student, och hans namn utströks genast från fakultetens matrikel. En dylik förklaring afgafs genast derpå äfven af alla de öfriga fakulteterna. På vissa håll skulle naturligtvis tilldragelsen åstadkomma betydlig konsternation. Generalguvernören Berg ville först taga T. under skyddet af sina mäktiga vingar; men snart, då han kom underfund med den odelade opinion, som om saken var rådande, fann han, såsom en klok man den der anser mycken kurtis för opinionen för närvarande vara af nöden, för godt att förklara nödvändigheten af T:s utstrykande — och säges med resignation ha beklagat den svåra stöt hans popularitet genom denna sak fått utstå. Också Wulffert har fått fälla tårar öfver den fläck som — oskyldigt gudbevars — blifvit kastad uppå hans stora, medborgerliga anseende, på hans ärliga namn och på hans blanka vapensköld. För en student, som genom särskilda förhållanden kommit att umgås i Wulfferts hus och dagen efter katastrofen skyndade dit för att förklara sitt umgänge derstädes för framtiden vara afbrutet, bedyrade han sin oskuld, sitt för universitetets väl varmt glödande hjerta, och besvor honom att ej tro ett ord af hvad den uslingen, den skurken T. hade hopljugit. För en af universitetets styresman säges han ha vältat hela upphofvet till T:s spioneri uppå dennes far, — sin egen närmaste embetskamrat och dessutom sin hustrus köttslige svåger. Aftonbladet tillägger: Så långt den finske korrespondenten. Vi afhålla oss från alla betraktelser öfver dessa tilldragelser. De göra sig af sig sjelfve hos hvarje rättsinnig läsare. Vi tillägga endast den erinran, att den man, som här nämnes och som redan länge varit i hela Finland känd och förbannad såsom den egentlige styresmannen för det afskyvärda spioneri, som under ryska väldet mer och mer förgiftat sammanlefnaden i detta land, redan har fått sin dom. Sedan ofvanstiende bref skrefs, har den nämnde Wulffert i följd af ett slaganfall plötsligen aflidit i Helsingfors. Nyss hemkommen från en större middagsmåltid en dag i julhelgen, hade han satt sig vid sitt skrifbord för att arbeta, men fanns en stund derefter liggande död på golfvet i sitt rum bredvid en korg med skräppapper.? NON V—