Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1856, sida 1

ställda, här upprepade grundvalar, mycket är vunnet för den Europeiska utvecklingen, hvilken vinst ytterligare, och kanske aldramest, ökas deraf, att bländskenet af Rysslands makt försvunnit och att moskovitiska hofvets hud och befallningar icke längre kunna hänga öfver Europas folk och regeringar, såsom en sådan der Europeisk nödvändighet, hvilken hämmat så många stater i deras inre, friare utbildning. Här möter likväl en vigtig invänning: Rysslands moraliska inflytande må vara för ögonblicket förminskadt, men det skall snart åter inträda i sin gamla kraft, sedan några fredsår botat krigets sår. Och då torde man ej hafva samma lyckliga politiska ställning som nu, att Frankrike och England, med fulla och eniga krafter, kunna möta öfvermodet. Låter man derför det gynnsamma tillfället till Rysslands stäckande, hvilket blott kan ske genom dess styckande, nu gå förloradt, så qvarstå dock alltid farorna för framtiden, äfven om de för ögonblicket blifva mindre. Särdeles gäller detta Sverge, som har så mycket att frukta af sin farliga östra granne, faror, hvilka endast kunde afvärjas derigenom att vi, genom återvinnandet af de vigtigaste delarne af våra gamla besittningar, blefve nog starka, att bjuda Ryssland spetsen. Endast återvinnandet af Åländska öarne är af den vigt, att det ej varit för dyrt betaldt med vårt deltagande i kriget, Alla dessa invänningar förtjena utan tvifvel det största afseende. Deremot må dock åter erinras, att kommande fredsår böra gifva ökad styrka äfven åt Europas öfriga stater, särdeles om, under det andrum som Ryssland dock alltid för någon tid måste komma att lemna oss, folken blifva nog upplysta, att de förstå uppå ett rätt sätt tillegna sig välsignelsen af friare statsförfattningar och samhällsinrättningar. Under samma tid kan äfven mycket annat hända, hvarom vi nu ej ens drömma. Ryssland kan t. ex. komma att undergå farliga rörelser i sitt eget inre. Preussen och andra neutrala stater inom och utom Tyskland styras icke alltid af med Ryssland befryndade regenter. Turkiet kan möjligen — antingen under Osmanernas välde eller befriadt från detsamma — komma att erhålla en större inre styrka; m. m. Och hvad Sverge angår, hafva vi alla förhoppningar, att några fredsår skola skänka oss en betydlig välmåga och inre kraft, särdeles om vi derunder med allvar beträda reformernas bana, till förbättring af våra många föråldrade lagar och institutioner. Utbildar sig härunder en allvarlig och ädel nationalanda, af hvilken landets regering i så fall måste blifva ett uttryck, så böra vi, äfven utan tillökning i yttre makt, kunna ställa en temligen stark motståndskraft mot Ryssland, åtminstone till vårt sjelfförsvar. Läggas härtill äfventyrligheterna af ett krig, under våra nuvarande förhållanden, hvilka ej behöfva närmare angifvas, då de äro blott alltför bedröfligt kända, så erkänna vi, att vi anse ett fredsslut på de angifna grunderna, särdeles önskligt både för Europa i allmänhet och Norden isynnerhet. Men så önskligt detta må synas, så hugnande det dessutom vore, att befrias från dessa blodiga, fasansfulla skådespel, så osäkert, ja snarare osannolikt är det, att det sökta målet ännu på ganska lång tid skall uppnås. —— Den Stjerneldska cirkulärnoten har föranledt Östg. Corresp. till följande reflexioner: Oberäknadt den af diplomatiska fraser väfda ingressen, vid hvilken man icke så särdeles lärer böra fästa sig, förekomma här några yttranden af större vigt, hvilka man återigen icke kan förbise. Här talas neml. om bekymmer för framtideny, till följe af äldre minnen, samt om de OO — F—