Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1856, sida 1

örnet af Kyrkooch Larmeatorna. Europeiska stater, som behöfva födoämnen, hufvudsakligen spanmäl, ifrån dessa trakter. Ötserrikiske statsmän hafva derföre mer än en gång beklagat, alt deras regering, särdeles under den af Ryssland besoldade furst Metternich, alldeles åsidosatt de stora intressen Österrike haft att dels bevaka flodens frihet, dels ansluta till sig furstendömenas innevånare, hvilka i Österrike bordt äga sin naturliga bundsförvandt. Den tredje punkten var följande: Svarta hafvets nentralisation. betta haf skall hällas öppet för handelsfartyg, men stängas för örlogsflottor. Till följd härai få örlogsarsenaler för flottor hvarken bildas eller bibehållas. Skydd för alla nationers kommereiella och sjöfartsintressen i Svarta hafvets respektiva hamnar skall tillförsäkras genom grundandet af institutioner, öfverensstämmande med den internationella rätten och med de bruk som härutinnan vunnit helgd. De båda strandegande makterna förbinda sig ömsesidigt att der ej underhålla mer än det för tjensten på kusterna nödiga antalet af lätta fartyg till en bestämd styrka. Denna konvention, särskildt afslutad af dessa båda makter, skall såsom ett bihang utgöra en del af det allmänna fredsfördraget, efter att hafva blifvit gilladt af de kontraherande parterna. Denna scparat-konvention skall icke kunna hvarken annulleras eller modifieras utan deras samtycke, hvilka undertecknat det allmänna fredsfördraget. I fråga om sundets tillslutande skall samma undantag medgifvas som är användbart på de i föregående artikel omnämnda stationsfartyg. Dessa vilkor innebära en ganska afgörande inskränkning af Rysslands makt i denna del af verlden, på samma gång de öppna fördelar för alla Europas handlande och sjöfarande nationer och således icke minst för Sverge och Norge. Den enda fara, som härmed kunde vara förenad, vore den, att Ryssland, då det sett sitt olycksaliga utvidgningsbegär här stäsjadt, vänder sig med mera allvar mot andra håll, såsom till Kaspiska hafvet, derifrån det kan beherrska Persien och dermed en vigtig del af Asien, samt till Östersjön, för att der ytterligare befästa sitt välde, äfvensom till Norges Finmarker, för att der bereda sig nya hamnar. Den sista af dessa faror bör dock åtminstone till någon tid anses förebyggd genom Sverges fördrag med Frankrike och England. Den fjerde punkten lyder sålunda: Portens christna undersäter. Portens christna undersåters frioch rättigheter skola högtidligen erkännas utan intrång på sultanens kronas oberoende och värdighet. Som underhandlingar ega rum mellan Österrike, Frankrike, Storbritannien och den höga Porten, för att för sultanens christna undersåtare betrygga deras religiösa och politiska rättigheter, skall Ryssland, vid freden, inbjudas atttaga del deri. Denna punkt är, såsom hvar man fattar, af ganska stor betydelse icke blott från kristna religionens och allmänt mensklig synpunkt, utan ock i rent politiskt afseende. Man erinrar sig nemligen, att Rysslands religiösa nit för de kristna innevånarne i Turkiet var icke minst dikteradt af farhågor för den i dessa trakter sig alltmer utbredande protestantismen, hvilken det deremot blir Englands intresse, att företrädesvis beskydda. Rysslands hela orthodoxa nit går ut på att lägga alla trosbekännare i sitt vidsträckta välde under den grekiska statskyrkans ok, för att göra dem till lika bundna slafvar derunder, som de i politiskt afseende äro bundna i den ryska despotismens statsenhet. Deraf Rysslands bemödanden, att genom våld och lockelser drifva lutheranerna i Östersjöprovinserna och katholikerna i Polen in uti den grekiska kyrkan; deraf ock dess fruktan för de vaknande protestantiska rörelserna i Turkiet. Vinna nu, genom fredslutet, dessa elementer frihet att utveckla sig, så förestår utan tvifvel för Turkiet en ny framtid af en civilisation byggd på sannare, med mensklighetens ändamål mera öfverensstämmande grunder än den utlefvade mahomedanismen, med dess själsförslöande fatalism och månggifte. Det lider sålunda intet tvifvel, att ju med ett fredslut. bvagdt nå de af Osterrike fram