Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1856, sida 1

Be fridiöse på Java. Af Möåry. (Forts. fr. föreg. N:r.) Dessa stora indiska vägar, som vandraren påträffar i ödemarkerna, äro ej blott minnesmärken af en forntida civilisation; de äro medel i Försynens hand till den historiska utvecklingen, bindestenar till en ny tingens ordning, mystiska länkar mellan det förflutna och en framtid, hvars morgongryning vi skåda. Templen hafva störtat i ruiner, afgudarne försvunnit, pagodernas spillror betäcka dalar och berg, emedan vidskepelsens skapelser dö utan hopp om återuppståndelse, men de indiska vägarne äro ännu alltid räddade undan förstörelsen och tyckas vänta på rail-skenorna, för att föra skaror från Vesterns civiliserade länder in i urskogens hjerta. Ett herrligt landskap utbredde sig till höger och venster för våra unge vandrares förtjusta blickar. Jättehöga träd sammanflätade sina kronor till ändlösa, grönskande gallerier, ur hvilka svalka, skugga och ljufva vällukter utbredde sig öfver nejden. Här och der öppnade sig den gröna förlåten och lät blicken framtränga till solglittrande insjöar, öfver hvilka skaror at foglar sväfvade, till silfverskummande vattensall eller förgyllda ruiner, betäckta med euphorbia, kaktus och aloc. Den rika indiska naturen tycktes ha smyckat sig med alla sina förföriska behag, såsom en öfvergifven kokett, som åter vill samla kring sig svärmar af flydda tillbedjare.