Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1856, sida 1

Den 23 Januari. Sedan man öfverraskats af den oväntade underrättelsen, det Ryssland obetingadt antagit de af Österrike uppställde grunder för ett blifvande fredsslut. och fredsförhoppningarne derigenom väckts till nytt lif, torde det vara skäl, att söka något närmare utreda, dels hvilken styrka dessa förhoppningar, genom Rysslands sålunda gjorda medgifvande, i sjelfva verket kunna äga, dels huruvida det må anses nyttigt för Europa och särskilt för Sverge, om ett fredsslut verkligen på dessa grunder komme till stånd. Man torde erinra sig, och vi skola längre ned dertill återkomma, att de fyra Osterrikiska fredspunkterna afhandlade, i likhet med de rygtbara fyra punkterna vid de förra Wienerkonferenserna: 1:o Donau-furstendöm ena, deras blifvande organisation och förvaltning: 2:o Donau-mynnningarn e: 3:o Svarta hafvets neutralisation, samt 4:o Portens kristna undersåäter. Rörande alla dessa punkter är Österrikes förslag temligen detaljeradt, så att Rysslands antagande af dessa delar utaf förslaget borde kunna leda till en uppgörelse, derest en verklig benägenhet för fred förefinnes. Men så kommer den 5:te punkten, hvilken lyder sålunda: De krigförande makterna förbehälla sig den dem tillkommande rätt, att i Europas intresse framställa särskilta vilkor utöfver de 4 garanti-punkterna. Med det obetingade antagandet äfven af denna punkt har Ryssland i sjelfva verket alls ingenting medgitvit. Det har visserligen medgifvit de krigförande makterna all måjlig rätt, att framställa villkor, men det har ingalunda förpligtat sig att godkänna dessa villkor, hvilket Ryssland ock rimligtvis ej kunnat, utan att gifva sig helt och hållet på nåd och onåd. Nu heter det väl, att dessa vilkor skola vara i Europas intresse; men tydligt är, att Ryssland kommer att betrakta Europas intresse från en helt annan synpunkt än Frankrike och England. De sednare makterna måste anse det ligga i Europas intresse, att Ryssland så mycket som möjligt försvagas; Ryssland sjelf deremot kan ej annat än hysa en motsatt mening. Nu är det ej troligt, att Frankrike och England vilja hafva gjort de ofantliga uppoffringar, som kriget hittills kostat dem, för intet; fastmer är det att förmoda, att de anse Europas intresse fordra, det dessa uppofiringar, vällade endast och allenast genom Rysslands roflystnad, blifva något så när ersatta. Utomdess är kriget ju fördt för fredens skull, och åtminstone i England är den meningen fullkomligt stadgad, att kriget nu måste göras undan på en gäng, så att Ryssland, som just representerar krigselementet i det Europeiska statsförbundet, måtte hafva förlorat både håg och kraft, att åtminstone på lång tid ännu börja omigen det blodiga skådespelet. De vilkor, som de krigförande makterna 5förbehällit sig att framställa?, och åt hvilka de förmodligen äfven önska vinna gehör, kunna sålunda ej blifva lekverk, utan böra blifva af den karakter, att Ryssland måste känna sig ganska förödmjukadt genom deras antagande. PERSER EET TTT — —