Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1856, sida 1

De fridlöse på Java. Af Mery. (Forts. fr. föreg. N:r.) Raymond, som med skäl förlitade sig på Astons ofelbarhet, förlorade ej sin tid med gissningar. Han lemnade hastigt vaktskansen, för att ändra bataljplanen, såsom en general gör, då han märker, att en oförutsedd omständighet korsat hans kloka beräkningar. Den ädle Astons fruktan hade nu öfvergätt till det mest oryggliga mod; han ville utplåna minnet af sin ofrivilliga feghet, och alla Strimms och Pauls tysta befallningar kunde ej förändra hans beslut: han sprang ut i hafvet, för att göra en på samma gång djerf och försigtig undersökning af terrängen bakom den utskjutande klippan. Medan han simmade, visade han öfver vattenytan nätt och jemt så stor del af sitt hufvud, som han behöfde, för att kunna skälla, och alltefter som han upptäckte en fiende, gaf han det tillkänna med ett skarpt strupljud, likasom för att på detta sätt underrätta sina husbönder om antalet af deras ännu osynliga angripare. Då banditerne märkte, att de voro upptäckte, ansägo de sig icke längre böra iakttaga onödiga försigtighetsmått, utan öppnade en allmän gevärseld på hunden, men det ädla djuret fortfor icke destomindre med sitt skall och sina strupljud, ända tills det visste sig hafva fullgjort sin pligt såsom samvets