Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 januari 1856, sida 1

Ytterligare om 1812 och 1855. Umeåbladet meddelar under denna titel en längre artikel, som A.-B. förmodar härflyta från en penna, hvilken lemnat värderika bidrag till vår nyaste krigshistoria. Det oförbehållsamma sätt, hvarpå en så loyal och mot det närvarande så vänligt stämd författare bedömer 1812 års politik och dess följder, utgör, enligt A.-B:s åsigt, ett ytterligare bevis derpå, huru utbredd och stadgad opinionen i detta hänseende är i landet. Artikeln var skrifven innan fördraget med vestmakterna blifvit bekant. Efter en inledande öfverblick af den europeiska ställningen 1812 och omnämnande af Napoleons försök att vinna Sverige på sin sida, fortfar förf. sålunda: Emellertid hölls mötet i Åbo: der ställde Sveriges kronprins framtidens horoskop, och ezaren stod inför honom såsom en rådlös och redlös delinqvent. De godmodige svenskarne undrade hvad det skulle blifva utaf; de beskedligaste trodde att Sveriges neutralitet vore köpt med uppoffring af Finland; andra, som anade att Sverige skulle taga verksam del i det så kallade befrielsekriget, förmodade att svenska vapnen, ovärdigt använda till Rysslands bistånd, ej kunde lönas med något mindre än den älskade provinsens ätersångst; men de hade illa läst sin historia om eröfrade barbarvälden, ty det är sådana kolossers natur att oupphörligen fräta omkring sig och förslafva folken: i samma stund de afträda en tumsbredd land äro de förlorade. Åbomötets följder voro omätliga. Sveriges kronprins uppoffrade der Sveriges naturliga pundsförvandt; i besittning för en tid af alla den europeiska politikens trådar, dem han hade i sin hand, bemedlade han den för Ryssland särdeles fördelaktiga freden med Turkiet, bemedlade förbundet med England och tillförsäkrade czaren icke blott fred, utan vapenhjelp från Sverige. Han gaf czaren ovärder