Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1856, sida 2

dan får ej länge låta vänta på sig, om de sram-. tida operationerna i Asien skola blifva lyckligare. FRANKRIKE. Den berömde bildhuggaren David har aflidit i Paris och begrofs den 8 dennes. David var en envis republikan, mycket verksam sommaren 1848 och medlem af den konstituerande församlingen. IIans lik följdes till grafven af en stor mängd bland republikens anhängare, ifrån Cavaignac och Februariministrarne till medicin studiosi samt en afdelning af juristerne. Det var första gången på lång tid, som latinska qvarteret satte sig i rörelse. Regeringen hade låtit besätta kyrkogården Pere Lachaise med infanteri och kavalleri, hvilket gaf åt den store konstnärens likbegängelse en vacker militärisk anstrykning. Efter det officiella liktalet af sekreteraren vid de sköna konsternas akademi, ville en republikan tala, men hindrades derifrån på högre befallning. Siccle offentliggjorde dock följande dag det outförda talet. De ett par tusen närvarande höllo sig skadeslöse derigenom, att de vid bortgåendet ropade lefve för Branger och friheten. I följd deraf grepo några polisagenter flere personer, hvilka dock genast lösgåfvos. De båda bataljonerna af 50:de linieregementet samt de trenne bataljonerna af det 39:de, hvilka genom stormen varit så länge uppehällna på sjön, att de den 29 December icke kunde deltaga uti intåget i Paris, höllo den 9 dennes sitt intåg i hufvudstaden. Kejsaren hade sändt dem till mötes general Niel, hvilken vid inmarschen, åtföljd af sina adjutanter, tågade i spetsen för dem. Vid Bastiljplatsen möttes de hemkomne af en bataljon gardes-voltigörer, hvilka kommo för att mottaga dem. På Boulevarderna, öfver hvilka de derefter marscherade, stodo ännu triumfbågarne från den 29 December, masterna med flaggor 0. s. v.; emellertid gjorde det hela intet särdeles högtidligt intryck. Ilimlen var molndiger och regnig, gatorna smutsiga, allmänheten, som samlat sig, för att se de hemkommande, föga talrik. Vid Tuileriegallret emottogos trupperna af marskalk Magnan, få ögonblick derefter visade sig kejsaren och lät dem defilera. I hans lysande generalstab såg man krigsministern, gen:ne Canrobert, Bosquet, Forey och Espinasse. Något efter klockan 1 var högtidligheten slut. Enligt hvad ?Monitören meddelar, har kejsaren beslutat, att ett visst antal representationer skall gifvas på operan för de från Krim hemkomna trupperna. Den första af dessa representationer skulle äga rum i Lördags (den 12 Januari), hvarvid skulle utföras Jovita, Ouverturen till den Stumma samt en af Gueymard sjungen kantat. Antalet af de afskedade trupper, hvilka ånyo låtit värfva sig, skall vara ganska stort. Från hamnarne vid Atlantiska oceanen hör man oupphörligt berättas, att fruktansvärda förberedelser der träffas för nästa fälttåg. Nästan alla segelfartyg förvandlas till propellerfartyg, och stor omsorg användes för ästadkommande at en god landstignings-materiel. — Uti Armoricain de Brest läser man: I vår hamn har åter samma utomordentliga verksamhet börjat, som sistlidet år herrskade i verkstäderna. Arbetarne äro lika mycket sysselsatte sönosh högtidsdagar, som hvardagarne, och allt göres, för att vill våren en tillräcklig materiel måtte vara i beredskap för de krigiska landoch sjö-operationer, hvilka då komma att företagas i Östersjön och på Krim.? Till hamnen vid Cherbourg hafva order anländt att armera tvenne skruffartyg och trenne segel-fregatter, hvilka skola vara färdiga i April månad, för att användas i Östersjön. Oberoende af dessa stora arbeten armerar man äfven det 1200 tons drägtiga transportskeppet Yonne. Vidare skall man äfven änyo armera de fem bombarder och tolf ångkanonslupar, hvilka senast kommo från Ostersjön, och hvilka komma att uigöra en del af den fruktansvärda expedition, som instundande vår skall afgå till nämnde farvatten. Le Nords Pariserkorrespondent meddelar följande beskrifning på kejsarens sätt att på nyårsdagen emottaga diplomatiska kåren: — — Man hade öfverenskommit om att I vid detta tillfälle icke något tal skulle hållas. Monsignor Sacconi, påfliga nuntien, som aldrig talar annat än ex tempore, har emellertid velat hålla ett tal, hvaruti han midt ibland ganska skrufvade fraser insmög några fredstankar och fredsråd. Kejsaren har naturligtvis i sitt svar varit nödsakad att följa nuntien