Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1856, sida 2

—— —— — — —— () bättre än lefva i nöd och qval, Är att aldrig sett dagens ljus! Sången helsades med lifliga bifallsrop af besättningen. — Det vill säga, mina vänner, att ni kanske allesamman bli hängda i Banjermassing; men om repet brister, återvända vi med en skatt i bältet . . och sedan, kamrater, gå vi hela värt lif i fina stöflor ... Ilvad tycker ni om detta? — Bra, bra, kapten! svarades i korns. — Jag skall föra er till minan, det svär jag vid nattens ande, som kan dränka mig, när den behagar. Konungens af-Borneo soldater äro visserligen äkta kinesiska fågelskrämmor, men många till antalet ... Gossar, vi kasta oss öfver dem med våra javacricker .. Inga eldgevär! En kula dödar blott en man. Vi skola göra Amock: det är det säkraste. Vi skola meja ned dem, såsom man mejar en risåker. Jag skall gå i spetsen för er. Räkna på mig! Entusiastiska bifallsrop helsade denna utgjutelse af Bantam. Röfvarchefen satte sig på gångspelet, lade armarne i kors öfver bröstet och gaf sina anletsdrag setl allvarsamt utseende. Uppmärksamheten fördubblades. — Mina barn, fortfor han, — J han alla sett den hvita qvinnan, som under Surcoufs tid var ombord å detta fartyg, men flydde härifrån och af bretagniska matroser fördes till de fem risodlarne här på kusten. J gjorden mig redan en stor tjenst, då ni upptäckte, hvad som tilldrog sig, medan jag sof; men nu skolen J göra mig en ännu större ... — Vi göra allt, hvad du vill, ropade banditerna. — Jag gifver er, återtog Bantam, — jag gifver