Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1856, sida 1

— Ila de bäda uslingarne Pluton och Neptunio dödat Sureouf? — Nej, kapten, svarade Kobra-Kapello: — vi gjorde som ni befallde: vi landsatte Surcouf på Maduraudden och tillfogade honom intet ondt. — Vågar du svära derpå vid Budha-Sura, nattens onde ande? — Ja, kapten. — Det är bra ... Än de tem Bretagnarne? — De äro förpassade ur verlden, kapten. — Än de begge karlarne, som ledsagade den hvita qvinnan till de fem risodlarnes hydda? Fick ni dem att bekänna, innan de dogo? — Nej, kapten, vi kunde ej framtvinga ett enda ord ur dem, fast vi handterade dem så illa, vi kunde. De dogo som sakirer ) vid Raus-Jateh-fästen. — Och ändå skolen J få höra, skrek Bantam, — att de hvita hundarne skola säga, att Bantam är en nedrig bof, värd att dingla med en snara om halsen i Malaccas rånock. Hade jag icke Surcouf i mina händer? Kunde jag icke sönderslitit honom, såsom buffeln söndersliter tigern på Batavias circus? . . Men jag lät honom lefva. emedan han hade varit god mot mig. Jo, jo, vi ha hjerta, godt hjerta i bröstet, gossar. — I ert ställe skulle jag icke handlat så, sade en röst tvekande. — Ha, tron J då, att jag i evig tid ämnar letva, som jag nu gör, hälften fisk och hälften apa, skrek ) Fakirer kallas hinduiska religionssvärmare, som genom frivilliga marter och kroppsplågor, ofta at den rysligaste beskaffenhet, döda sitt kött, för att bli förenade med Ilrahma. Öfvers:s not.