Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1856, sida 1

Grefven gick fram till arbetarne, lyckönskade dem till det fullbordade arbetet och utbad sig som en gunst att få tillbringa första natten i den nya vaktskansen. Paul, som under: samtalet mellan Raymond och Aurore med ädel ansträngning undertryckt en vexande känsla af svartsjuka, erbjöd sig till grefvens sällskap. under natten, men erhöll följande svar: — Kära Paul, vår arm är alldeles icke talrik; vi måste hushålla med våra krafter. En vaktpost är tillräcklig. Sömnen gör mannen stark och modig .. En man bör vaka, och hela den öfriga kolonien njuta nattens hvila. — Herr grefve, sade Paul, — men nu är det jag, som i min ordning anhåller som en gunst ätt med er få deltaga i vaktgöringen. Ett enhälligt ogillande höjde sig mot denna anhållan. — Du ser, Paul, sade Raymond leende; — du är ensam om din mening. — Ja . derför att ... Paul tvärtystnade, upptog en sten och kastade den ut i hafvet, för att slippa afsluta meningen, som han ämnat: yttra. — Förklara dig, min käre Paul, fortfor grefven. — Ni må säga hvad ni vill .. jag går hit ned till stranden och håller vakt i natt, mumlade Paul. — Jag har aldrig förr sett dig vid så vresigt och envist lynne, sade grefven. Paul fortfor allt häftigare: — Fär jag icke promenera på hafsstranden när jag behagar? Jag undrar hvilken af er skulle kunna hindra mig derifrän! Jag vill icke jsofva, hör ni .. jag är alldeles icke sömnig. I La Ciotat vakade jag hvarenda natt . . jag är van vid sådant. Om ni allesammans ville tillbringa natten under öppen himmel, hvad skulle jag bry mig om det? Det är mig alldeles likgiltigt, om J sofven eller vaken, men låten då också mig få göra, som jag vill. i I Ingen förstod anledningen till Pauls vrede .. ingen, med undantag af Aurore de Despremonts. Qvinnorna hafva i vissa sall en skarpare yblick än männen. t H AR ng SAO