Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1856, sida 1

—— —— — — marmänaderns mod sina renar draga öfver till Norge, som det är för den norska Finnen att under vintern för sina hjordar uppsöka bete i Finland; och dessa periodiska emigrationer hafvå blifvit af så tvingande nödvändighet, att, dem förutan, denna, för öfrigt temligen fåtaliga, nomadstam icke kan ega bestånd i de ödetrakter, der naturen förlagt den. och dit endast undantagsvis mensklis odling förmår framtränga. Genom den i Strömstad den 2 Oktober (21 Sept.) 1751 emellan Sverge och. Danmark afslutade sränsereglerings-traktat, stadfästades formligen detta, sedan urminnes tid bestående, förhållande. 10:de af den första af de vid nämnde traktat fogade codicilier bestämmer nemligen bland annat: Alldenstund Lapparne behöfva bägge Rikens land, skal det dem vara tillåtit Höst och Vår at flytta med deras Renhjordar öfver Gräntsen in uti et annat Rike, och hädanefter som tillförena lika med landets undersåtare få betjena sig af Land och strandftil underhåll för sig och sina djur, då de vänligen skola emottagas, beskyddas och hjelpas till rätta, äfven uti Krigstider, hvilka uti Lappväsendet aldeles ingen förändring skola göra och allraminst skola de främmande Lappar vara exponerade för plundring eller något slags tvång eller öfvervåld utan alltid blifva såsom egne undersätare ansedde, på hvilken sida de då sig såsom främmande uppehålla. Under hela den tid, Finland var förenadt med Sverge, tjenade denna traktat till rättesnöre för de båda folkens gemensamma förhållanden, och äfven sedan det afträddes, har Sverge erkänt traktatens bestämmelser såsom tillämpliga i afseende å förhållandena emellan svenska Lappmarken och norska Finnmarken. Oberäknadt dessa i Norge och Finland vistande nomadstammar, uppehåller sig i de så kallade Fexlleds-distrikterne, belägna på gränsen emellan norska Finnmarken och ryska guvernementet Archangel, ännu en annan dylik stam, hvilken, i likhet med sjelfva landsträckan, betraktades såsom gemensam för Norge och Ryssland. Genom konventionen emellan dessa riken af den 14 (2) Maj 1826 upphörde likväl detta förhållande, och FExlleds-distrikten delades båda makterna emellan. Till förmån för de ryska Lapparne öfverenskom man då, att den rätt till idkande. af fiske vid Norges kuster, hvilken ditintills varit dem, såsom bosatte i de omtalade F2lleds-distrikten, medgifven, skulle ytterligare under 6; år få af dem tillgodonjutas, hvarefter äfven denna rättighet, liksom alla öfriga, med ett enda obetydligt undantag, genom protokollet i St Petersburg af den 18 (6) Aug. 1834 formligen upphäfdes. Det finnes således i dessa nordliga trakter såväl finska Lappar, hvilkas rätt att deltaga i fisket vid Norges kuster var bestämd genom 1751 års traktat, sem ryska Lappar, hvilkas motsvarande rättigheter, upphörde på grund af 1834 års protokoll. Under de förhandlingar, som 1832 och följande år ägde rum i Wadsöe, för ordnandet af gränseförhållandenalemellan Norge och Ryssland, och hvilka ledde till undertecknandet af det nyssanförda protokollet af d. 18 (6) Augusti 1834, väcktes af de ryska kommissaricrna, på grund af dem meddelade instruktioner, äfven den frågan, huruvida det kunde anses ändamålsenligt att för framtiden bibehålla samtliga bestämmelserna i gränsetraktaten af 1751, eller ock att i denna sednare göra några förändringar, dels för att förebygga oenighet cmellan Lappmarkens invånare vid riksgränsen emellan Norge och Finland, dels för att tillvägabringa en öfverenskommelse om ett skyndsammare afgörande af de tvister, som emellan bemälte gränseboer kunde yppas. Efter långvariga och , vidlyftiga diskussioner härom, sammanträdde i slutet af året 1839