Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1856, sida 1

Be fridlöse på Java. Af Mery. (Forts. fr. föreg. N:r.) — Bantam är en listig orm, fortfor grefvinnan Aurora; — och eftersom vi nu äro på gissningarnes område, vill jag säga er, att det vår en landstigning af honom, jag fruktade förliden natt, men som han nu gjort en pris, är det sannolikt, att han uppskjutit sitt anfall, tilldess han sält det tagna fartyget. — Ätven detta är ganska troligt, anmärkte grefven. — Ni bör finna det naturligt, att jag är så bekymrad öfver nin drager öfver ert och era vänners hufvuden, att jag omöjligen kan egna en tanke åt de öfriga anledningar, jag har att vara orolig. Vi måste framför allt tänka på det närvarande. Framtidens moln skall Den Allgode skingra, om det så är hans vilja. — Ack, fru grefvinna, ni bör framför allt icke slösa er tacksamhet på oss. Vi hafva alltid haft att befara sjöröfvares anfall, och det är ju er, vi hafva att tacka för en förstärkning af nio käcka män, som frin fiender blifvit våra upprigtiga vänner. Ja, min fru, nybyggarne i Samarang äro er på det högsta förbundna: det tillhör dem att vara erkänsamme met er, men icke tvertom. Ett glädjerop, som uppstämdes i gr annskapet, afbröt samtalet. Nybyggarne hade slutat sitt arbete och inpassat den sista stenen i den nys skansen. Byggd af lösa stenar utan murbruk, liknade den föga et verk af byggnadskonsten, men var emellertid väl inrättad för sitt ändamäl. Man hade försett den med trenne skottgluggar, öppna åt hafs. sidan, och hela inredningen bestod blott af ett litet hvalf, ämnadt at skydda eldvapnen mot väta och fuktighet,