Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1856, sida 2

nant Schilinsky förföljde den sprängda senden till trädgardarna vid Bagen (10 werst ifrån Kertsch) och tillfångatog ännu 5 man, så att, utom de döde, 1 officer och 47 man föllo i våra händer, af hvilka dock 6 redan aflidit af sina sår — Vår förlust i denna vackra affär var obetydlig: 1 urjadrick (underofficer) dödades och 9 kosaker blefvo särade. En mängd olika versioner hafva varit synliga rörande innehållet och beskaffenheten af de propositioner, som grefve Esterhazy medfört till St. Petersburg, men då ingen burit någon officiel prägel, vet man icke hvilken af dem man skall hålla sig till såsom den tillförlitligaste. I referandet af hufvudpunkterna har dock rådt någorlunda öfverensstämmelse, så att de kunna anses vara något så när kända, men hvad detaljerna beträffar famlar man i ett fullständigt mörker. I Times har imellertid senast varit synlig en pariserkorrespondens, hvars uppgifter af IrIndep, Belge betecknas som de tillförlitligaste som hittills kommit allmänheten tillhanda. Vi återgifva derför denna korrespondens, hvilken lyder som följer: Man har mycket talat om de förslag, som kejsar Frans Joseph uppdragit åt grefve Esterhazy att framställa i St. Petersburg, efter att hafva underkastat dem Frankrikes och Englands erkännande. I afvaktan på att deras innehåll blir officielt bekant, anser jag mig böra underrätta er om hvad man säger häri de tyska kanslierna. Jag har goda skäl för den öfvertygelsen, att denna version kommer sanningen närmare, än alla de, hvilka hittills cirkulerat. Hvad Donaufurstendömena angår, försäkrar man mig, såsom redan är sagdt, att vestmakterna yrka på ett fullkomligt upphäfvande af ryska protektoratet. Ryssland skall icke hafva rättighet till uteslutande skydd eller mellankomst i furstendömenas inre angelägenheter. Man fordrar, att furstendömena skola få bibehålla sina privilegier samt frioch rättigheter under sultanens öfverherrskap, och att Cttomaniska Porten i samråd med de kontraherande makterna gifver furstendömena en inre organisation, öfverensstämmande med befolkningens behof och öppet uttalade önskningar. I utbyte mot de befästade platser och det område, som innehafves af de allierade armåerna, skall Ryssland nödgas samtycka till en modifikation af sin gränslinie hvad europeiska Ryssland beträffar. Den sålunda, enl. allmänna intresset modifierade gränsen skall börja i grannskapet af Chotym, följa den bergskedja, som sträcker sig i sydost, och sluta vid sjön Sasik. Denna gränsutstakning skulle bestämdt ordnas genom fredsfördraget, och det afträdda området återgifvas åt furstendömena och, följaktligen, åt Portens öfverherrskap. Hvad Donau angår, skall öppnandet af denna flod och dess mynningar på ett eftertryckligt sätt garanteras genom konventioner, i hvilka Europa skall vara intresseradt, och i hvilka de kontraherande makterna skola vara behörigen representerade. Man skulle undantaga de delar, som tillhörde makter, hvilkas områden lågo vid Donau; de skulle regleras i enlighet med den princip, som faststäldes vid Wienerkongressen angående seglatsen på floden. Hvar och en af dessa kontraherande makter skall hafva rättighet att hålla en eller två små örlogsfartyg vid flodens mynningar, för att vaka öfver uppfyllandet af konventionerna rörande den fria seglationen på Donau. Svarta hafvet skall vara fullkomligt neutralt. Dess farvatten skola vara öppna för alla nationers handelsfartyg, men fridlysta för örlogsfartyg; och för att göra denna neutralisation eftertrycklig och ärlig skola militärarsenalerna förstöras och aldrig ånyo uppföras. Det fullkomliga skyddet af alla nationers handelsoch sjöfarts-intressen skall i Svarta hafvets särskilda hamnar garanteras genom konventioner, grundade på folkrätten. De två makter, hvilka äga områden vid Svarta hafvet skola ömsesidigt förbinda sig att derstädes icke underhålla mera än det antal små fartyg, som är nödvändigt för att betjena deras respektive kuster. Det har också nämnts, att denna bestämmelse eller konvention, som ordnar denna sak, skall bifogas generalfördraget. Den skall först underställas de makters godkännande, hvilka undertecknat fördraget, och hafva samma kraft som detta fördrag, hvaraf den skall anses utgöra en integrerande del. Då dessa