Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1856, sida 2

styrelsen med anledning af de tjenster han gjort och ännu kan göra; mig. Men om ni anser det nödvändigt, må ni anförtro er henrlighet åt grefve Raymond de Clavicres, min landsman ... Så talade Surcouf, och jag har trott, att ögonblicket nu är kommet. — Fru grefvinna, sade Raymond, — jag tackar er för ert förtroc nde och skall ej missbruka det... Tillåt mig nu att göra en fråga .. Hvad be tyder det uttryck, ni nyss begagnade: jag har trott, att ögonblicket nu är kommet? Eller vågar jag hoppas på en fullständig belysning af er hemlighet? — Ja, herr grefve. — Madame, min tacksamhet och mitt lif tillhöra er. — Herr de Claricres, jag är plågad af en förfärlig aning. Jag känner Bantam; han är i stånd till allt. Hans skarpsinnighet är öfvermensklig och skulle kunna förleda en att tro på de tordna javanesiska trollkarlarnes sagolika makt . . . Han skall gissa den tillflyktsort, Surcouf gifvit mig... — Godt, om den lille satan vågar sig hit, skall han bli väl undfägnad. men icke med vigvatten, det lofvar jag, afbröt henne RayLU mond skrattande. — Jag vet det, sade grefvinnan och tryckte Raymonds hand med ett uttryck i sin blick, som förrådde sköldmön, — jag vet det, och när den dagen inträffar, skall grefvinnan Aurore de Despremonts (j undandraga sig att dela stridens faror. Men hvad som natt och dag oroar mig, är något annat: den korsar, vi nyligen sågo taga ett handelsfartyg, var ingen annan än Malacca? .. men Malacca ommåladt och så att säga maskeradt. — Detta fordrar ännu en förklaring, sade grefven. — När man, såsom jag, tillbringat flera månader ombord å ett fartyg, återtog grefvinnan, — känner man igen det på dess utseende, gång, tackling, alldeles såsom man igenkänner en förtrolig vän under balmaskeringen. Jag igenkände Malacca? ... — Nåväl? — Nåväl! En försärlig olycka döljer sig under denna hemlig