Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1856, sida 1

— ä— ——————7——ä?:ö Ombord å Malacca, fortfor grefvinnan, — befinner sig en menniska .. ursäkta att jag bevärdigar honom med detta namn; han borde ö snarare kallas en afgrundsande .. vid namn Bantam. — Jag känner honom till ryktet, inföll grefven. — 1 Sanning ett vackert rykte! sade grervinnan med ett vemodigt leende. — Furcouf besitter alla en bretagnisk sjömans ädla egenskaper, men olyckligtvis också en sädans fel; han lemnar stundom sitt förtrojende åt oväriiiga och misstänker aldrig något ondt. Gud gifve, att han ej en dag mätte få ångra detta! ... Vår tappre Surcouf, som är allideles förtjust i malajen Bantam, har utnämnt honom till sin second, och besättningen å Malacca nästan tillber denne afgrundsande. För att ursäkta Surcouf bör jag upplysa er derom, att ingen känner malajiska nafvet så väl som Bantam, och det är en stor förmån för en korsar. Bantam känner alla smävikar, alla de oräkneliga vrår och vinklar bland Sundaöarne, till hvilka man i händelse af storm eller jagad af större krigsskepp kan taga sin tillflykt; han eger dessutom alla en lindansares, jonglörs och gyckelmakares talanger, med hvilka han under vindstilla och overksamma dagar roar besättningen, tillochmed på den allvarsamme kaptenens bekostnad. — Jag känner Bantam, inföll Raymond, som med otälighet väntade slutet på berättelsen; — jag känner den lille malajen; han är hafvets arlekin, Javas pollichinello ... — Och har ett ansigte, liknande en skogsdjefvuls, röda karbunkellysande ögon, en hy som om han blifvit halstrad i afgrunden, ramar, som ha mycket aflägsen likhet med menniskohänder, fötter, lätta och smidiga som tigertassar, och hår, som liknar igelkottstaggar ... — Ett förtjusande porträtt! anmärkte grefven. ö — Det är isynnerhet hans sista äfventyr i Batavia, som förskaffat honom Surcoufs uppmärksamhet. — IIvilket äfventyr, fru grefvinna? — Jo, hör på! Det är ett af dessa vilda streck, som äro kända under namnet ÅAmockv. Bantam hade intagit en dosis opium, stor nog att döda en tjur, beväpnar sig med tvenne malajiska kricker med förgiftade klingor, rusar som en ursinnig omkring på gatorna i Batavia och drifver, så att säga, hela befolkningen på flykten i trots af en fortsatt gevärseld, som de oskickliga soldaterna riktade mot honom, Bantam