Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1856, sida 1

—— naturliga hjelpen saknas. Det ligger något så upprörande deri, att en person, som vill och kan arbeta, icke skall kunna erhålla arbete till sin ärliga försörjning; det ligger dessutom något så högst demoraliserande deri utt tvinga arbetsföra personer att emottaga allmosor, att samhället icke kan undgå att ägna all omtanka åt öppnandet af lämpliga arbetstillfällen åt sådana behöfvande. På samma sätt blir det hvarje förståndig arbetsgifvares eget välförstådda intresse, att löna sina arbetare så, att de kunna äga sin utkomst, äfven om han dertill ej blifver drifven af konkurrensen i afseende å arbetets tillgång och efterfrågan. Men storleken af den arbetsförtjenst, som skall kunna bereda arbetaren utkomst, är alltid relativ, beroende dels på hans lefnadsvanor, dels på lefnadskostnaderna. Äro dessa sednare låga, kan arbetarens utkomst med en ringa arbetsförtjenst vara långt bättre än med höga arbetsförtjenster och dyra lefnadskostnader. Att sänka de sednare leder följaktligen till samma mål, som att höja arbetsförtjensten. Och att verka på detta fält är både mycket lättare än att söka ordna arbetet? (ett anspråk, som vid en viss tidpunkt i Frankrike uppträdde på det mest hotande sätt) och leder dessutom icke till de motsägelser, som den sednare utvägen. Likväl har man, besynnerligt nog, ägnat mindre uppmärksamhet åt denna sida af saken. Orsaken hvarföre ett samhälle eller enskilte inom detsamma kunna i väsentlig mån medverka till lindrande af arbetarens lefnadskostnader, ligger i skillnaden mellan det stora och det lilla kapitalets kraft. Den som köper i minut, måste alltid betala betydligt mer än den som köper en gros. Genom att göra arbetaren delaktig af den sednare handelns förmåner, har man sålunda, utan egen förlust, beredt honom en stor fördel. Vära nödvändigaste lefnadsbehof bestå i bostad, med ljus och värme, födoämnen och klädespersedlar. Att bereda arbetaren lindring i dessa lefnadsbehof måste derföre vara ett mäktigt medel till förbättring af hans villkor och till nödens förekommande, samt på denna grund utgöra ett värdigt föremål för samhällets och den enskilta menniskovännens kraftiga omtanka. En förbättring af arbetarens bostäder, så att han må kunna äga en sund och rymlig bostad till billigt pris, är af största vigt för icke blott nödens afhjelpande, utan ock för arbetsklassens fysiska helsa och moraliska lyftning. Och samhället eller dess förmögnare medlemmar hafva så mycket större skyldighet att här mellankomma med sitt understöd, som arbetaren här icke kan hjelpa sig sjelf. Det är ock så mycket lättare, att verka på detta fält, som arbetarebostäderna alltid böra lemna full ränta på de penningar, som användas till deras uppförande. Detta är ock en sak, som blifvit temligen allmänt insedd, men man har misstagit sig uti bedömmande af vidden och omfånget af dessa företag. Så har man i Stockholm efter mycken vedermöda, åvägabragt ett hus innehållande bostäder för 30 arbetarehushåll, under det hufvudstaden kräfde nya bostäder för ett och annat tusen dylika hushåll. I Göteborg har man redan längesedan utsträckt företaget 2 å 3 gånger så längt som i Stockholm, men det borde här utsträckas till bostäder för åtminstone några hundrade hushåll. Menniskovännen skulle här hafva ett mycket vackert fält för sin verksamhet, ty ett ändamålsenligt uppfördt hus för arbetarehushåll borde vara förenadt med skolsalar, värmledning, tvätthus, möjligen ock en matinrättning för husets innevånare. Genom iakttagande af en vaksam uppsigt öfver ett sådant hus, skulle det snart förete en vacker anblick utaf en i ordning och trefnad uppvexande generation, under det arbetarens barn lalacea. fortfor orefvijnS 3. AR