Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1856, sida 2

höns är ingen brist vid Tschernaja, men jägarne löpa fara att på dessa jagter sjelfva blifva skjutne af Ryssarne. Det oaktadt gifves det våghalsar, hvilka gerna sätta sina lif på spel, för att få hemföra en snäppa. Från Kertsch berättas rörande den d. 19 December i trakten af denna stad förefallna skärmytslingar: Af hela Engelsk-Turkiska kontingentens kavalleri har ett detachement af 150 hästar stannat här, dels för bestridande af vakthållningen, dels för att tjena till eskort åt öfverbefälhafvaren general Vivian. Denna morgon lemnade 65 ryttare, under ryttmästare Sherwoolds befäl platsen, för att tåga ut på fouragering och köpa proviant af innebyggarne i de kringliggande orterna, Då denna lilla trupp i grannskapet af våra förposter icke fann det erforderliga, fortsatte de, då de ingenstädes märkte någon fiende, sin marsch temmeligen långt in i landet. Plötsligt och si ett ögonblick, då de minst väntade det, sågo sig ryttarne angripne och omringade af en hundra gånger äfverlägsen styrka. — Ryttmästare Sherwoold gaf genast order till återtåg, men man måste bryta sig väg genom de siendtliga massorna. — Blott lydande sin anförares röst och sitt mod, störtade sig de turkiske soldaterne som hjeltar på fienden och kämpade med stor förbittring. — Ryttmästare Sherwoold, hvars engelska uniform midt uti detachementet gjorde honom igenkänd, var en ibland dem, som först stupade. Hans död sporrade soldaterne att kämpa med förnyadt raseri. — Det lyckades för 25 af dem att slå sig igenom de fiendtliga lederna, de öfrige 40 ryttarne, officerare och soldater, stupade eller blefvo tillfångatagne. Enligt en af Londoner-bladen meddelad skrifvelse från Erzerum af den 11 December, ankommo dit de första underrättelserna om Kars förestående fall med general Kmety, hvilken den 28 November på eftermiddagen inträffade i Erzerum. Han berättade, att general Williams, till följe af den fullkomliga bristen på proviant, funnit sig nödsakad att afsända sin adjutant, major Teesdale, med kapitulations-förslag till gen. Muraview. Kmety Sjelf befann sig i en förtviflad belägenhet. Han hade, som bekant, förut i Österrike blifvit dömd till döden och vågade icke hoppas någon nåd af Ryssarne. Han begaf sig således till general Williams och anhöll om sitt afsked, för att försöka leta sig väg igenom belägringskorpsen. Han kunde ej mera vara till någon nytta, och ville hellre skjuta sig en kula genom hufvudet, än blifva Ryssarnes fånge. Williams beviljade hans afskedsansökan, och ännu samma natt begaf sig Kmety på väg, jemte den i samma belägenhet befintlige general Kolmann och en eskort af tillförlitlige Kurder. Genom efterhärmning af den pipande ton, som nattetid tjenar Ryssarne till signal, lyckades det honom att undvika flere patruller. Slutligen blef han dock igenkänd och hans eskort skingrad. Denne samlade sig emellertid på ett förut öfverenskommet ställe, och deritfrån tillryggalades ridten till Erzerum utan vidare fara. skålpund. Äfven på snäppor och vilda ) h I I .Constitutionel för den 6 dennes har en mycket krigisk artikel, som är undertecknad af dess hufvudredaktör och hvilken tillskrifves en mer eller mindre officiel karakter. Det yttras deri, att omständigheternas makt, ännu mera än menniskornas vilja, leder till krigets fortsättande: de förfärliga rustningarne så väl i Ryssland som vestra Europa uppräknas; det talas om ett dubbelt filttåg, som med ökad kraft ock styrka kommer att föras i Östersjön och Orienten, så snart våren tillåter operationernas förnyande, och det är, säger artikeln, för att pröfva alla de frågor, som stå i sammanhang med detta dubbla fälttåg, som det stora krigsrådet kommer att sammanträda i Paris. Ett rykte går i Paris, att kejsar Napoleon skulle umgås med den tanken att sätta sig i spetsen för endera af de till våren påtänkta fälttägen. I Berlin vill man veta att den fordran att Ryssland måtte afträda en del af Bessarabien icke härrör från vestmakterna, utan från Österrike. Icke destomindre vidblir man der den tron, att Österrike, om än dess propositioner förkastas i Petersburg, icke derför deltager i kriget nästa vår, utan inskränker sig till att återkalla sin beskickning från St. Petersburg. Det är dock icke att förmoda, det Ryssland rent af förkastar dessa propositioner. Tvertom är att antaga, det Ryssland förklarar dem — S -——7Ö2——.————575TsV —