Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1856, sida 2

större. Frankrikes blodtörstiga vidunder leddes dock af politiska ider, men Jourdans likar i Indien handla under inflytande af vilda passioner. Det finnes ett gammalt hinduiskt skaldestycke med namnet Ramaiana, i hvilket vidunder och menniskor strida med hvarandra om en bortröfvad qvinna, den sköna Sita ... — Alldeles som i Iliaden! ropade grefven. I — Iliaden, fortfor grefvinnan, — är blott en kall efterhärmning af en dikt, alstrad af den indiskaj solens feberglöd. Tro mig, herr grefve, Indiens hela historia är ingenting annat än en oändlig följd af äfventyr, sådana som Sitas. I min barndom hörde jag omtalas mången ramaiana, som förefallit omkring oss, och sjelf är jag nu hjeltinnan i den sednaSte af dessa förfärliga historier ... Afbryt mig icke, herr grefve! Det är endast åt er, jag kan anförtro mina hemligheter, och detta är mig endast i yttersta nödfall tillåtet . . . En ed har bundit min tunga, men ögonblicket är nu inne ... Herr grefve, ni kom hit till Indien med franska ideer, europeiska fördomar och minnet uppfyldt af simpla hvardagshändelser; ni vet alldeles icke, hvilket inflytande tropikens l brännande luftstreck utöfvar på de menskliga passionerna; ni anar icke, hvad brottet vågar företaga och utföra i dessa vildnejder, der styrkans rätt är den enda lagen . . . der rättvisan är ett tomt ord och vedergällningen en slump. Vilefva i ett land, der konungar, sådane som Aurengzeb, tid efter annan upplifva historien om Herodes och IIerodias; ja de gå längre, ty de låta utan betänkande bära till sig på guldfat hufvudet af en gynnad medtäflare. vore denne också en broder. Ni är i vildarnes och tigrarnes, i de obeveklige passionernas land. Ert Europa är i jemförelse härmed ett ishaf. 4 Grefvinnan tystnade, liksom för att samla sina tankar och välja den bäst passande inledningen till sin berättelse. Derefter fattade hon Raymonds hand och fortfor: (Forts Y