Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1856, sida 2

T 2 2 Utrikes Nyheter. ENGLAND. Den ministerielle MorningPost har haft en mycket häftig artikel emot Preussen, för det denna makt ej velat i St. Petersburg understödja de österrikiska propositionerna. Den går derpå ut, att Preussen med våld måste tvingas att öfvergifva sin tvetydiga neutralitet. I England ligger nu en flotta — yttrar sig bladet — hvars like verlden aldrig skådat och i Frankrike står en talrik arm af veteraner, beredd att visa sig hvarhelst förhållandena så månde kräfva, och vi säga kungen af Preussen, att omständigheterna bjuda att ett slut göres på den handel med Ryssland, som riktar Preussen, och det smuggel med krigskontraband, som sätter fienden i stånd att fortsätta kriget. Rysslands oerhörda utsträckning är dess skydd; annorlunda förhåller det sig med IIOhenzollarnes rike. Till Berlin marscherar man lättare än till Moskau; och hvad det kommande fälttåget beträffar, hafva vi nu en så oerhörd makt tillsammans, att, ju större fienden är, desto större skall segern blifva. Vi vilja heldre bekämpa 2 öppna fiender, än en, som bistås af en fiendtlig neutral. Så stå sakerna för närvarande och vi tycka bättre om att se dem rakt i ansigtet. Från början ha vi handlat ärligt och öppet — våra syftemål voro så klara och hederliga som vära beslut voro fasta. Detsamma gäller om den bundsförvandt, som i denna stora kamp kämpar vid vår sida och i alla saker handlar värdigt den stora nation, hvars öfverhufvud han är. Vi tro oss ej begå någon indiskretion, om vi meddela, att hr v. Seebach öfverbringade till St. Petersburg de ord, som nyligen kejsar Napoleon vid en nämnde uiplomat gifven audiens yttrade till densamme, och i hvilka han förklarade, att kejsar Alexander må vara förvissad om, att han under inga omständigheter någonsin skall öfvergifva alliansen med England, vid hvilken han är fästad genom oupplösliga band och från hvilken ingen intrig någonsin skall skilja honom. Ryssland må derför låta det hoppet fara, som det hittills hyst: det skall icke lyckas det att söndra de allierade som voro, äro och skola förblifva enige. Bland andra gäster, som lord Palmerston sett hos sig under julen på sitt landtgods, hafva bemärkts svenska, danska, sardinska och turkiska ambassadörerna. ITALIEN. Sardinska Krimarmens befälhafvare, general de la Marmora, som på sin väg till Paris, der han skall deltaga i det stora krigsrådet, besöker Turin, beredes der så väl som i Genua ett lysande cmottagande. Man umgås med det projektet att i Turin till sommaren föranstalta en allmän industriexposition. Prestligans utsigter att med Neapel och de smärre italienska staterna få konkordater afslutade, liknande det med Österrike ingångna, skola senast hafva betydligt tilltagit. RYSSLAND. Enligt Schlesische Zeit. har amiral Putiatin, befälhafvaren för ryska eskadern i stilla hafvet, upphöjts i grefligt stånd. Såsom bekant är hade han, i slutet af 1854, med fregatten Diana lidit skeppsbrott vid kusten af Japan, och en tid troddes han haf—