Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1856, sida 2

holm har haft den svagheten att blunda för deras tilltag på denna punkt, der fisk finnes i öfverflöd på norska sidan, men nästan helt och hållet tryter på den ryska. Det är lätt att inse det Ryssland ej skall stanna dervid. Må vestra Europas kabinetter taga sig väl i akt. Medan Wien upptager deras uppmärksamhet med ändlösa underhandlingar, medan de tvista om garantier, som ej garantera mycket, framrycker Ryssland på omvägar och fattar posto i trakter, dit diplomatien ännu knappt sänkt sina blickar. Det har behöfts ett tvåårigt krig för att vesterlandets statsmän skulle begripa Svartahafsfrågan. Huru lång tid skola de behöfva för att begripa hvad som föregår på de skandinaviska hafven? En inflytelserik stämma har dock redan höjt sig för att varna. I sessionen den 8 Juni utvisade lord Palmerston för underhuset Rysslands inkräktningar på Norge och Ishafvet. Men det är blott vid de stora kabinettkriserna, när portföljerna stå på spel, som man utvisar de stora farorna. Man skaffar sig en röstmajoritet genom att frammana skräckbilder. Vi hafva oss bekant att kabinettet i London af sina agenter i Stockholm redan länge varit underrättadt om intrigerna i Finmarken. Hvarföre underlåter lord Palmerston att omtala dem förr än den dag hans tillvaro som minister står i fara?