Den 10 Januari. Med anledning af festen vid kejsargardets intäg i Paris och det tal, med hvilket Napoleon helsade det, innehåller Times följande artikel, som bland annat uttalar hvad denna tidning väntar af 1856 års fälttåg: Den korps, som i Frankrike bär namn af kejserliga gardet, inrättades för mer än 50 år sedan. Det omgaf först en republikansk konsul; men först sedan dess grundare gjort sig till kejsare och hvälfde planer på Europas underkufvande, antog gardet sina stora pro portioner och den makalösa disciplin, som förvärfvat det odödligt rykte. I de stora fältslagen under det förra kejsardömet visade sig gardet alltid på slagfältet, och alltefter som Frankrikes fiender genom sjelfva sina nederlag inhemtade urskiljning och ihärdighet och med hvarje dag blef allt mer i ständ att mäta sig med eröfraren, i samma mån blefvo gardets tjenster mer och mer en sorglig nödvändighet. Bade herrskaren och folket gynnade och beundrade det gränslöst. Det var gardet, hvilket Napoleon bjöd farväl i Fontainebleau, och detta tillgifvenhetsbevis vedergiilldes genom den oryggliga sjelfuppoffring, gardet visade vid Waterloo. Med denna sista katastrof ändades dess äras dagar, och det var sedan under en generation okändt Frankrike. Den nuvarande kejsaren hade ej länge suttit vid statsrodret, innan han utförde eu sannolikt länge förut hyst plan: ett kejserligt garde var ett naturligt projekt af en på tronen återställd Bonaparte. Minnet af det gamla gardet var djupt rotadt i folkets hjer