Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 januari 1856, sida 1

bbbe fridlöse på Java. (Forts. fr. föreg. N:r). — Inga, herr grefve, eller rättare: jag har ett parti att taga. Jag skall rent ut kalla henne madame Surcouf, och om hon antager den benämningen, går jag ditner, till Dödsdalen och lägger mig under boonu pas-trädet), för att drömma min sista dröm och inslumra i döden. — Paul, min vän, sade grefyen med värma; — du skall ingenting, göra mot gästfrihetens heliga lagar ... du skall vörda denna qvinnas hemlighet och ej gifva henne ett namn, som måhända ej tillhör henne ... och du skall ej genom ett gudlöst sjelfmord beröfva vårt lilla samhälle dess yngste och käckaste försvarare. I — Betvingad af grefvens ömma ord, fattade Paul hans händer och tryckte dem mot sitt bröst, för att betyga honom sin undergifvenhet. IV. De första skogsrödjarne och nyodlarne, de förste eröfrarne af ett vildt land hafva att uthärda dagliga strider mot naturens, vilda menni———— — ) Boon-upas-trädet, som tillhör den på giftiga arter serdeles rika vextfiamiljen Apociner och vexer i flera delar at Ostindien, innehåller. en fruktansvärdt giftig mjölksaft, hvarmed Malajer och Javanesare förgifta oina pilar. Ä Öfvers. not, hi