gå fred och förbund med dem, under vilkor att de oqvaldt skulle få behälla bytet? Men icke ens detta är den sisfa och kinkigaste frågan, som kan uppstå. Den lyder så: kunde modren någonsin få ersättningo för sitt barn? Om vargarne erbjödo henne ett annat barn i stället, skulle då hennes menniskooch moderskänsla vara tillfreds? Var det erbjudna ett mennisko-barn och skulle slitas ur en mennisko-familj, så var det förut säkert att blifva uppfi dt och behandladt som menniska. Om då luckan i den qvinnans familj än blef sålunda fylld, så blef dock luckan i mensklighetens stora familj icke fylld; och luckan i modrens hjerta var det ännu mindre. Hvad skulle moralen säga om henne, ifall hon helt lugnt i längliga år åsåg, huru hennes barn höll på att småningom förvildas, under det hon skrytande pekade på sin ypperliga ersiättning? Männe det icke skulle kunna kallas en nemesis, i fall hon aldrig fick synnerlig glädje af det barn, hon tillbytt sig, för kött af sitt kött och ben af gin ben?