Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 januari 1856, sida 2

— — — ———— — —— Raymond med en skakning på hufvudet till svar på Pauls pantomim. — Men man kommer icke alltid så helskinnad undan de roflystne demonerna på Indiska hafvet. Se här till exempel: korsaren angriper som len ursinnig, och jag beklagar tromastaren, ehuru han tyckes försvara sig bra. Jag är också verkligen frestad att tro, att det ej är Surcouf), han har emot sig. En rörelse, sannolikt ofrivillig, förmärktes hos den unga grefvinnan .. hon öppnade de tvenne fingrar, med hvilka hon höll ned brättet på sin Manillahatt, och vände sig hastigt åt Raymonds sida. Vid hvarje annat tillfälle skulle denna rörelse ej blifvit bemärkt, men efter så lång tystnad och så ihärdig orörlighet måste hvarje åtbörd bli uttrycksfull. Också begagnade sig Raymond af tillfället, för att inleda ett samtal med grefvinnan. — Jag nämnde ett namn, sade han med sin vanliga ton, — ett namn, som redan blifvit ryktbart, och hvilket ni, likasom hela den indiska verlden känner . . . Sureoufs namn. — Ja, svarade grefvinnan, likasom sökande i sitt minne; — ja, jag tror ... hr Surcouf ... en fransk sjöman . . . jag har hört talas om honom ... jag erinrar mig hans namn ... Tror ni, herr grefve, att det icke är Sureouf ... — Som slåss derute? Jag vet ingenting. Jag endast gissar. — För öfrigt, fortfor grefvinnan leende, — är det mig likgiltigt, om det är Surcouf eller någon annan .. Jag finner det här skådespelet mycket roande. Men, herr grefve, hvarför tror ni, att det ej är Surcouf? — Derför att en strid med Surcouf aldrig räcker så länge. ) Surcoufs namn är historiskt. Medan de franska flotttorna nästan öfverallt blefvo slagna i större sjödrabbningar af de engelska, upprätthölls franska flaggans heder genom enskilta djerfva friseglare, bland hvilka Surcouf utan tvifvel var den mest ryhtbare. Engelsmännen hyste bade aktning och fruktan för honom. Åtskilliga af våra läsare torde erinra sig hans namn från En yngre sons äfventyr och kapten Marryats romaner. Oivers. anm,